12 oktober 2021

Uppföljning+uppklarat UFO

Denna kväll var det molnfritt, men på väg mot kallt dis. Jag orkade inte heller denna kväll sätta igång något instrument, utan tog fler 85mm-bilder med slarvigt inställt iOptron-stativ. Ganska direkt tyckte jag att en stjärna i Vattumannen (the Aqr) lyste för starkt, och några bilder (21.29 resp 21.31) visade sen att det faktiskt var en geostationär satellit som nått så extrem ljusstyrka. Här är en summa av två 45s-bilder som visar de ljusa strecken från satelliten medan kameran följt himlen.

En satellit nära till vänster är också ovanligt ljus, medan man på originalbilderna bara anar en lång rad ytterligare svaga spår. Geometrin måste ha gett nästan perfekt spegelrflektion för den ljusaste satelliten, och lite sämre för den till vänster. När jag var ute trodde jag det var något ovanligt flygplan/drönare som gjorde spåret, så jag följde tyvärr inte upp ordentligt. En senare bild (21.42) mot eta Aqr visar en ljus och några svagare geostationära satelliter, så det värsta speglingsläget bör ha passerats.

När man kollar på nätet är det känt att man i sällsynta fall kan få denna ljusstyrka, men det är roligt att faktiskt själv ha sett det. Det krävs antagligen att solens deklination matchar satellitens, dvs fenomenet kan bara ses i början av oktober eller början av mars.

Det jag egentligen ville var ju att följa upp gårdagens asteroidobservationer. Jag exponerade lite längre och kollade inte alls polinställningen, så på de nya bilderna är stjärnorna lite fula spår. Pallas hamnade nästan på en svag stjärna, men jämförelsebilden visar den tydliga rörelsen. (På den högra bilden ser man svaga spår av geostationära satelliter nere till vänster, avsevärt svagare än extremexemplet ovan)

Även 25 Phocaea var tydligt synlig, och som bonus kan man också svagt ana galaxen M74 nära eta Psc

Jämfört med gårdagen har också Phocea flyttat sig som den ska

Jag trodde först inte att bilderna av nr 80 Sappho skulle bli så tydliga, men det är som synes ingen tvekan för den heller. Oppositionen var redan 25 augusti, och Sappho har just vänt och börjat röra sig åt vänster igen.

Nr 43 Ariadne är ännu lite svagare, men det är ingen tvekan om den heller. Den är ännu längre från sin opposition i början av augusti, och rör sig också i direkt led (åt vänster). Man ser också på dagens bild några normalsvaga spår av geostationära satelliter

Sen försökte jag fortsätta med fler asteroider, och lyckades hitta två stycken. Nr 50 Virginia fanns nära my i Fiskarna

medan jag långt över ekliptikan, mellan de två övre stjärnorna i Pegasuskvadraten kunde hitta nr 980 Anacostia. Trots sitt höga nummer är den just nu lätt observerbar i en gynnsam opposition.

Jag försökte också ta nya kortexponerade bilder av Jupiter och Saturnus, men de flesta blev helt misslyckade på grund av skakning eller glapp(?). På en Jupiterbild ser man i alla fall tre månar, medan Callisto befann sig bakom planetskivan.

Sen rubbade jag tydligen också fokus, så att en bild av vintergatan vid chi Cygni mest visade ”stjärngröt”. Bilden av Norra Kronan på nedgång är inte skarpare, men stjärnorna är glesare så att man lätt kan urskilja T CrB(svag) och R CrB(stark).

Totalt var jag ute mindre än en halvtimme, men fick alltså se det geostationära blänk som nog blir svårt att få se igen!

Kommentera