Bara stjärnhimmel

Jag har hakat upp mig lite för mycket på asteroidjakt och använder 85mm-objektivet hela tiden. Därför har jag inte på länge tagit några översiktsbilder, t.ex. av Jupiter och Saturnus bland stjärnorna. Nu kändes det som sista chansen med Saturnus, så jag gick ut tidigt med ett vidvinkligare objektiv (18-55 mm). Det var bara några enstaka minusgrader, och inga moln, så förhållandena var egentligen riktigt gynnsamma. Av någon konstig psykologisk anledning upplevde jag dock (i brist på kyla) himlen som trist grå, vilket dock inte märks på bilderna.

I horisontdiset sticker Saturnus ut som enda ljusstarkt objekt bland de svaga stjärnorna i Vattumannen.

Ännu extremare är det med Jupiter, som totalt överglänser sin beskedliga omgivning i Väduren (Aries). Denna stjärnbild har bara tre ljusstarka stjärnor (alfa,beta och gamma), men är som synes mycket större.

Bilderna ovan var med 35 mm brännvidd, men med 24 mm kan man ännu bättre placera in planeterna i ett större stjärnbildsmönster. Saturnus ligger i Vattumannen (Aqr), men vi ser hur den långa stjärnbilden Fiskarna (Psc) börjar redan här. Tittar man riktigt noga kan man t.o.m. se Neptunus lite till höger om 20 Psc.

Till vänster om Fiskarna kommer så Väduren (Ari) med Jupiter och faktiskt även Uranus. Längre till vänster ser vi Plejaderna, dvs där börjar Oxens stjärnbild. Ovanför syns den lilla Triangeln (Tri), där den svaga Triangelgalaxen M33 skymtar oväntat tydligt. Nedanför ser vi några stjärnor från Cetus, med sitt ålderdomliga svenska namn ”Valfisken”.

Sen pekade jag  bara vidare runt lite på måfå, och passar på att lära mig själv lite fler stjärnor. I nordväst hade inte Svanen och Lyran hunnit försvinna bakom träden, och vi ser ett tydligt vintergatsband upp genom Svanen.

Vintergatans fortsättning går sedan högt på himlen genom Cepheus och Cassiopeia fram till ”dubbelhopen” h+chi Per.

I sydost gick Orion upp, med floden Eridanus till höger och enhörningen Monoceros till vänster

Lite högre upp har vi Auriga (Kusken) och Perseus, vars båge neråt höger slutar i Plejaderna.

Går vi uppåt genom Perseus når vi dubbelhopen som vi nådde från andra hållet tidigare, dvs vi har nästan  följt vintergatsbandet från Cygnus till Orion.

Jag övervägde om jag skulle försöka få igång den stora teleskopmonteringen som stått ovanvänd i månader, men risken för problem fick mig att avstå. Så Orion fick lysa vidare över huset medan jag gick in igen…