Filmning genom Megrez
Kollade bara igen att min filmteknik fungerade, hur bildstorleken påverkar bildfrekvensen osv. Helbilden blev överexponerad
men det är klart att de enda fläckarna är ganska små och att Merkurius kommer att passera långt under dem
Med minsta ROI-inställning (320×240) får man många bilder på kort tid, för en fläck eller för Merkurius
Det var länge sen jag observerade solen, men inför Merkuriuspassagen 9 maj tänkte jag testa lite. Med solfilter på Megrez-teleskopet plus filmning får man fina bilder, och en översiktsbild utan Barlow visade en intressant stor fläck.
Med Barlow syns den mer i detalj, och jag lät kikaren följa under flera timmar. Här ser vi först båda fläckarna omkring klockan 11.12. Den lilla är inte mycket att säga om, utan jag koncentrerade mig på den stora.
Klockan 12.19 såg den ut så här
och klockan 14.41 faktiskt en aning annorlunda
Seeingen försämrades hela tiden, och sista bilden från 15.57 är riktigt dålig. Man kan ändå se att ”jacket” i överkanten av penumbran har blivit lite större, dvs att fläcken faktiskt har förändrats på några timmar. Det blir ännu mer imponerande när man inser att fläcken är ungefär 5000 mil (4 jorddiamterar) tvärsöver…
Jag hade förstås hoppats på bra väder denna kväll, men utsikterna verkade så dåliga att jag steg upp på morgonen i stället (se ovan). Men ibland har man tur, och molnen lättade i lagom tid. Hyaderna var på väg ner i väster, och det enda som behövdes var att ställa kikaren en bit ut på gräsmattan i stället för på det vanliga stället nära huset. På bilder med teleobjektiv tagna omkring 21.20 ser man Hyadernas V (definierat av Aldebaran samt gamma och epsilon Tauri) med månen på väg mot paret theta1/theta2.
Medan jag ordnade för filmning genom Megrez-teleskopet närmar sig månen alltmer, här bilder från 21.43 och 21.47
Genom Megrez kunde jag (utan Barlow) filma hela månskäran i ett stycke, vilket ger många detaljer på den belysta delen men förstås inget jordsken
Sen ökade jag exponeringstiden för att om möjligt få stjärnorna plus månranden belyst av jordsken. Med 0,1 s exponering per frame kan man ana månen, men inte mycket mer. Stjärnorna syns däremot mycket tydligt, den nere till höger är av magnitud 7,4. (Filmen tagen 21.32).
Med 0,25 s exponeringstid blir det lite bättre, bilden här från 21.40
Månen närmar sig alltmer, och under minuterna från 21.56 till första ockultation 21.59 ser man alltmer också av de belysta ”hornen”
Mellan 215838 och 215954 gick kameran med ungefär 3,9 0,25s-bilder per sekund, och uppspelat här med normala 30bilder/sekund ser man uppsnabbat hur först theta1 och sedan theta2 försvinner bakom månranden. (Bilden ska förstås också vridas 90 grader åt vänster för att bli jämförlig).
Efter ockultationen tar jag en ny film av månskäran som knappt skiljer sig från den första
En telebild från 22.03 visar att theta1 och theta2 nu saknas
Om man vill se svagare stjärnor får man acceptera att den helt överexponerade månen ger fula reflexer, här en 15 s exponering klockan 22.06
Hyaderna försvinner snart in i trädet, och jag försökte inte följa den längre eftersom jag nu hade observerat den ”roliga biten” av ockultationen.
Med den nya horisonten kan jag observera månen när den nästan är på väg att gå ner. Seeingen usel, men jag får några filmsekvenser som Registax får försöka rädda. Svårt att pussla, men iMerge kan i alla fall få fram en hel skära denna gång
När månen nästan gått ner hade Jupiter kommit upp nog långt för att vara lönt att observera, men jag frös för mycket för att orka anstränga mig.
Med lämplig wavelet-inställning i Registax kan man antingen få fram månarna medan skivan blir överexponerad
eller anpassa inställningarna för själva skivan. Teleskopet är dock för litet för att visa mycket mer än de två ekvatorsbanden.
Utan Barlow får man med nästan hela solskivan
Med Barlow får jag antingen grupperna nere t.v.
eller de t.h.
Snabb filmning genom Megrez, helbild utan Barlow
Detaljer med Barlowlins före Inova-kameran
