Hyadockultation!

Jag hade förstås hoppats på bra väder denna kväll, men utsikterna verkade så dåliga att jag steg upp på morgonen i stället (se ovan). Men ibland har man tur, och molnen lättade i lagom tid. Hyaderna var på väg ner i väster, och det enda som behövdes var att ställa kikaren en bit ut på gräsmattan i stället för på det vanliga stället nära huset.  På bilder med teleobjektiv tagna omkring 21.20 ser man Hyadernas V (definierat av Aldebaran samt gamma och epsilon Tauri) med månen på väg mot paret theta1/theta2.

Medan jag ordnade för filmning genom Megrez-teleskopet närmar sig månen alltmer, här bilder från 21.43 och 21.47

Genom Megrez kunde jag (utan Barlow) filma hela månskäran i ett stycke, vilket ger många detaljer på den belysta delen men förstås inget jordsken

Sen ökade jag exponeringstiden för att om möjligt få stjärnorna plus månranden belyst av jordsken. Med 0,1 s exponering per frame kan man ana månen, men inte mycket mer. Stjärnorna syns däremot mycket tydligt, den nere till höger är av magnitud 7,4. (Filmen tagen 21.32).

Med 0,25 s exponeringstid blir det lite bättre, bilden här från 21.40

Månen närmar sig alltmer, och under minuterna från 21.56 till första ockultation 21.59 ser man alltmer också av de belysta “hornen”

Mellan 215838 och 215954 gick kameran med ungefär 3,9 0,25s-bilder per sekund, och uppspelat här med normala 30bilder/sekund ser man uppsnabbat hur först theta1 och sedan theta2 försvinner bakom månranden. (Bilden ska förstås också vridas 90 grader åt vänster för att bli jämförlig).

Efter ockultationen tar jag en ny film av månskäran som knappt skiljer sig från den första

En telebild från 22.03 visar att theta1 och theta2 nu saknas

Om man vill se svagare stjärnor får man acceptera att den helt överexponerade månen ger fula reflexer, här en 15 s exponering klockan 22.06

Hyaderna försvinner snart in i trädet, och jag försökte inte följa den längre eftersom jag nu hade observerat den “roliga biten” av ockultationen.