Nästan totalmiss för Saturnus

Jag visste ju att jag inte använt SW200-teleskopet på ett halvår och inte filmat sen i mars, så jag borde inte varit överraskad att dels själva hanteringen skulle vara ovan och dels teleskopet inte skulle vara perfekt kollimerat. Men båda sakerna var värre än jag anade. Med få plusgrader och imma fungerade ingen sökare vettigt, så för att hitta Saturnus fick jag bara hålla ögat över okularhållaren och leta efter en ljusning (eftersom jag inte heller hade koll på var fokus borde ligga och därför inte kunde sätta i ett okular). Och när jag sen med mycket tur lyckats få upp en bild på dataskärmen med FireCapture visade det sig att optiken var så skum att Saturnus hela tiden hade en svagare dubbelbild och var omöjlig att fokusera. Som tredje problem hade jag också felbedömt den tillgängliga trädluckan, och hade i praktiken högst 5 minuter på mig att göra något…

Jag lyckades i alla fall få in Satunus i ett rimligt litet fält och kunde på en knapp minut få 4000 filmrutor. På en typisk bildruta ser man att det är Saturnus, men dubbelbilden skymmer och suddar ut alla detaljer.

Med programmet Astrosurface kan jag i alla fall (utan att veta hur, med godtyckliga wavelet-korrektioner) trolla fram något som faktiskt visar en halvrealistisk bild av ringen, som ännu syns ganska mycket från sidan.

Jag vet hur svårt det är att få teleskopet kollimerat, så ett alternativ är att också försöka filma genom det lilla Megrez-teleskopet. Forts följer i alla fall när jag nu ffg på mer än tio år (!) kan observera Satunus i åtminstone halvtimmesluckor mellan träden.