Trevande höststart
Första augusti är ett riktmärke för när man börjar se stjärnor igen efter sommaren, och i går var det klart och fint kring midnatt, MEN jag hade glömt att ladda kamerabatteriet så kameran vägrade direkt. Med fältkikare kunde jag i alla fall konstatera att inget hänt i Norra Kronan, R CrB tydlig, T CrB osynlig …
Den 2/8 gick jag så ut med laddat batteri, R10-kameran med 85mm-objektiv på iOptronstativet. Träden kring vårt hus är problematiskt höga, men mot Norra Kronan i väster kunde man hitta en lucka. En 60s summabild visar det nu frustrerande konstanta utseendet..
Sen skulle jag försöka ta en bild mot småplaneten Juno i Aquila, men inte ens när jag ställde mig på vårt trädäck kom den över trädhorisonten (eftersom jag inte kollat positionen ordentligt). Däremot fick jag på varje 20s-exponering med en eller att par satellitspår, ofta flera i ungefär samma bana, dvs typiska massuppsända Starlink-satelliter. Några (a1-a3) kom som här i en riktning ungefär parallellt med linjen mellan eta och theta Aquilae
En minut senare syns ett ytterligare ljusstarkt spår (a4) i denna riktning, ett lite mer horisontellt(b1), och ett vinkelrätt nere till vänster
Efter ytterligare en och en halv minut kan vi se två nya spår i b-riktningen och ett i a-riktningen
Jag såg ingen av dessa satelliter visuellt på himlen, men tydligt som rörliga punkter på kameraskärmen, en ovan upplevelse av denna nya verklighet med ett ständigt ökande antal satelliter, redan tiotusentals och kanske på väg mot en mardröm med miljoner…
Så hade jag också tänkt sikta mot småplaneten nr 409 Aspasia, men hade inte heller här kollat positionen tillräckligt. Jag visste att den skulle finnas under lambda Aquilae nere i Scutum , och för att få sikt ditåt fick jag gå en bit längs vägen. Även Aspasia är alltså dold bakom en gran, medan redan en 20s enkelbild visar den stora stjärnhopen M11.
Summan av fyra 20s-bilder visar hopen tydligare, men bara som en fläck i denna upplösning. (Stackningsprogrammet DeepSkyStacker blir förvirrat av för många skymmande träd och fyller liksom på bilden av Norra Kronan ovan i med blått..)
Till sist tog jag bara två 20s-exponeringar mot Svanen, där jag skakade kameran på den ena. På ett utsnitt från den andra exponeringen syns nu igen variabeln chi Cygni tydligt, på väg uppåt i ljusstyrka efter ett djupt minimum under våren.
Som sagt en mjukstart av höstens observationer (men som blev en hårdstart när mitt bildbehandlingsprogram slutat fungera och krävde omfattande reparationer…)