Klart igen
Det blev en till klar kväll, bara ännu kallare (-13) och motigare att gå ut i. Med värmepåsar för händer och fötter gick det att försöka reprisera gårdagens bilder, men det var mer tvång än nöje att vara ute i natten. Första anhalt Jupiter, en 2-sekundersbild av månar plus stjärnor närheten. (Det syntes inga spår av den ovala halon från igår).
Sen gick jag på asteroiden Melpomene nära delta och gamma Ceti. Vi ser att den har rört sig lite uppåt åt vänster relativt läget i går.
Nära Hyaderna befann sig 65 Cybele och 95 Arethusa, som man måste leta sig fram till på summabilder. Cybele är egentligen nu för svag för denna enkla kamerautrustning, men kan med mycket vilja urskiljas i stor förstoring. Den 5/1 har den lämnat sin plats från den 4/1 och ligger nästan dold under stjärnan GSC 1235:84. De ovala stjärnbilderna beror inte på dålig följning utan på dålig bild i kanten av bildfältet.
Arethusa är ljusstarkare, men ändå lite svår att se på den betydligt sämre bilden från 4/1. Rådata är samma två bilder som för Cybele, men eftersom Arethusa hamnade i mitten av bilden är stjärnorna snyggt runda.
Med Vesta slarvade jag båda dagarna. Bilden från 4/1 är ur fokus och den 5/1 råkade jag skina rött pannlampsljus in i objektivet.
I fältet vid beta Tauri fanns alltså dels den ljusstarka asteroiden nr 9 Metis
dels nr 37 Fides, som jag igår var lite osäker på hur nära beta den fanns. Med dagens bättre bildkvalitet är tvekan borta, men det är väldigt tydligt hur viktigt det är att ibland kolla fokus.
Sen var frågan om också nr 108 Hecuba kunde identifieras på summabilderna av fältet, men det är svårt redan på dagens bild och omöjligt på gårdagens suddiga. Jag kanske kan ta fler bilder med ett större objektiv.
I fältet kring gamma Gemini var det lätt att hitta asteroiden nr 5 Astraea
För nr 48 Doris var gårdagens bild i suddigaste laget, men identifieringen är ändå säker.
Sen var det frågan om nr 72 Feronia skulle gå att hitta på den gamla summabilden. Det är på gränsen, men jag godkänner den också.
Så många asteroider i stöten har jag sällan identifierat från så få fält, men bara tre är ”nya” för mig, Cybele, Feronia och Arethusa, alla på 100-listan.
En klar vinterkväll blev det förstås fler bilder av Orion, denna gång utan de ovala aurelolerna. Redan en summa av fyra 30s-bilder är fin
och med 9 bilder (6,4 minuters exponering) blir det centrala området nästan lika imponerande som på bilder med teleskop. (Jag inser att jag lite monomant siktar här så fort Orion är uppe, men fältet är vackert!)
