Månen+Jupiter

Jag vet ju hur mycket vackrare en sån här konjunktion är för ögat än för kameran, men naturligtvis tog jag ändå några hastiga bilder. Av lättja tog jag det objektiv som redan hade rätt fästplatta till stativet, 70-200mm zoom, och ändrade inte ens zoom-inställningen (så det hamnade på ca 175mm). Jag har sen alltid ambitionen att bildbehandla kombinerade långa och korta exponeringar, så jag tog hela serien mellan 2 s och 1/2000 s.  Och med f/4 och ISO 1600 var det senare inte kort nog, ännu här är månen överexponerad.

Bäst kompromiss är kanske 1/60 s exponering, när Jupiter syns ordentligt, och kanske lite antydan till jordsken också.

Vid 1/8 s ser vi Jupiters fyra månar, men månen ser inte alls längre ut som med blotta ögat.

Med utnsnitt som härovan döljs problemet med just detta (felvalda) objektiv, de extremt påtagliga inre reflexerna. Här är till sist en nästan oanvändbar 1 s-bild av hela fältet på grund av dessa reflexer. Utom Jupiters månar syns bara några få stjärnor, bara 19 Arietis nätt och jämnt synlig för blotta ögat.