Vesta i månsken

Som ofta framgått av mina bilder tycker jag det är roligt att följa ljusa asteroiders vandringar mellan stjärnorna. Eftersom jag fick med Vesta på bilderna den 15/9 ville jag gärna ha bilder även från i kväll, men förhållandena var knepiga.  Även om det var nästan helt klart var luften disig, särskilt nere vid horisonten. Det stod också en 68% måne mindre än 20 grader bort, så att med berått mod försöka ta en bild av Vesta (vid -25 graders deklination) var en chansning. Första bilden (f=125 mm) med bara 15 sekunders exponering visar problemet, vitt vitt vitt…

Med ISO-inställningen ändrad från 1600 till 800 kunde man börja urskilja fler stjärnor

och en 6 bilders (90 s) DSS-summa blev förvånande tydlig. Det är inga problem alls att se Vesta ett bra stycke till vänster om läget häromkvällen

Med brännvidden ökad till 200 mm blev stjärnorna ännu tydligare, här en 7-bilders (105 s) DSS-summa. Saturnus stora måne Titan är långt från planeten och syns också tydligt.

En direkt jämförelsebild visar hur Vesta rört sig på 3 dygn. Den var i opposition redan i juni och blir snart omöjlig att se på kvällarna. Sedan blir den lika svår att se på morgnarna nästa vår, så det dröjer nog minst ett år innan jag ser den igen…