Avtagande måne

Min ambition för hösten är ju att filma månens avtagande faser, och denna kväll blev den första. Det var klart och kallt med dålig seeing, men jag filmade på som jag brukar genom SW200. Jag har dock insett hur lätt man kan göra ‘mosaiker’, så i stället för att ta en direktbild av månen med kameran i primärfokus filmade jag först utan Barlow för att kunna täcka hela månen rimligt snabbt. Detta gav tolv enskilda delbilder (med mycket överlappning), som man sedan kan mata in i programmet Autostitch. Nästan magiskt får man så utan att behöva göra något alls själv en slående fin helbild utan synliga skarvar:

Så ska jag hädanefter börja mina månfilmsessioner. Det tar kanske 20 minuter extra vid teleskopet (plus ett par timmars reduktioner…), men är absolut värt det!

När jag sen började filma med längre brännvidd märktes den dåliga seeingen mycket mer, och jag har i slutänden bara kunnat använda ungefär 100 frames av varje 75-sekundersfilm. Klockan var över midnatt, och jag orkade inte filma så länge som skulle ha behövts. Jag trodde att jag åtminstone hade täckt månranden, men när jag testade med Autostitch hängde den belysta sidan inte ihop

De enskilda bilderna är korniga på grund av för lite data, men visar ändå intressanta detaljer. Librationen gynnar de nordvästliga områdena, och i norr ser man t.ex. kratrarna Peary (med månens nord pol) och Hermite ovanligt bra

Den stora Pythagoras syns långt från randen, men också så långt från terminatorn att den är svår att urskilja ordentligt.

Terminatorsidan är intressantare, och vi kan följa den neråt

Det intressantaste området är väl de stora kratrarna vid Nektarhavet

liksom förkastningen Rupes Altai ut från Piccolomini

Nu är vi snart nere i söder

där Tycho och Clavius fortfarande syns väl

Som sagt  inga imponerande bilder, men ändå klart intressanta för fasens skull.