Filmkväll: Venus, Mars och månen

Venus och Mars har nu kommit till ett läge där jag kan se dem i en trädlucka från min vanliga observationsplats. Så när vädret för en gångs skull samarbetade gjorde jag ett försök att filma dem. Venus är ju bländande stark även med 1/1000 s exponering, så det är lätt att få bra bilder. Vi ser en fin halvvenus insvept i visuellt ogenomträngliga moln. Planeten passerade sin största elongation den 12 januari, dvs fasen är i verkligheten en aning mindre än 50%. Den kommer nu framåt att bli en allt större och smalare skära på väg in mot undre konjunktion (25 mars).

 

Mars var ju i opposition redan i maj förr året, men då och alltsedan dess under min trädhorisont. Nu är den långt från jorden, en ynka 5 bågsekunders skiva, men det var roligt att i alla fall få bilder, här i samma skala som Venus

 

Dessa filmer tog jag före 17.30, och fick sen vänta 6 timmar på att månen skulle bli synbar. Det var kallare, och klart sämre seeing, men jag framhärdade och tog en vända månfilmer också.

I norr har vi det vanliga landskapet kring Plato och Alpdalen

Närmare teminatorn finns Atlas och Hercules, medan Endymion redan är i skugga

Med Macrobius närmar vi oss Mare Crisium

som ligger helt i skugga utanför sin ‘entrékrater’ Proclus

Det är intressant att se höjder och skuggor i Taruntius, vilken oftast bara syns som en ljus ring på ett slätt ‘hav’

Dubbelkratern Messier leder vidare ner till den karakteristiska gruppen Gutenberg/Goclenius/Colombo

Vidare söderut passerar vi Piccolomini

och en skuggig dal till vänster om Rheita. Det stora ringberget Janssen är lagom belyst, och vi når ner till Pitiscus och Vlacq

Då är vi nere vid södra randen med Moretus

Tycho och Clavius ligger längre från terminatorn men syns ändå tydligt

Går vi vidare upp längs den belysta randen har alla kratrar sitt ‘fullmåneutseende’, dvs de flesta är ganska osynliga

Vi är nu tillbaka där vi började, norr om Plato

Jag täckte inte hela månen med bilder, men några fler utsnitt följer här.

Rännorna vid Hyginus och Triesnecker är mycket osynligare när månen är såhärpass full

Posidonius och leMonnier ligger i kanten av Klarhetens Hav, medan Plinius markerar övergången till Lugnets Hav nere till höger.

Nästa övergång är sedan mellan Lugnets Hav och Nektarhavet, med den berömda trion Teophilus, Cyrillus och Catharina

Nektarhavet har den stora Fracastorius vid ‘stranden’, och då känner vi igen landskapet bort mot terminatorn

En kall timme vid teleskopet och många timmars reduktionsarbete gav lite resultat iallafall.