Fin halvmåne

Det var otrevligt kallt, men jag kunde inte låta bli att filma månen en stund i alla fall. Först en lite längre exponerad bild av Mars och Venus (med iOptron-ledning), där man ser hur osannolikt ljusstark Venus är när man ser den bland ‘vanliga’ stjärnor.  Mars ligger nu ovanför till vänster om lambda Aqr i stället för nedanför till höger som häromdan.

För nästan precis en månad sedan, den 6 december, var månen också halv, och då syntes ett lustigt ‘X’ längs terminatorn. Nu är fasen en gnutta närmare halv, och x-et syns inte längre.

Seeingen var någorlunda, och jag tog några bilder längs terminatorn. Resultatet efter Registax-analys är lite sämre än jag väntade mig, och jag får kanske göra mer omsorgsfulla reduktioner senare(?). Vi börjar som vanligt från norr. Vid denna belysning är ju Alpdalen ett iögonenfallande landmärke

och på nästa bild ser man också Alpernas toppar och berget Piton kasta långa skuggor ner på Mare Imbrium

Bergskedjan Apenninerna ger komplicerade skuggor, med den ensamma kratern Conon. I den underexponerade bildens nederkant ser vi Hyginus med sin berömda förkastning

som här syns bättre, liksom de relaterade sprickorna vid Triesnecker

Centralt på månen finns en serie stora kratrar, och man kan lägga märke till centralbergen i Alphonsus och Arzachel som bara syns som belysta prickar mot en kraterbotten i skugga.

Vidare söderut ser vi en fin centralbergsskugga i Walter och den karakteristiskt släta botten i Stöfler.

Nu är vi redan vid sydranden, missgynnad av librationen

Jag började på en fortsättning runt hela månen, men insåg att det skulle bli för kallt att fullfölja. Här först en bättre bild av den stora Aristoteles

sedan standardvyn åt nordost med Endymion och Humboldthavet

Man ser direkt på Mare Crisiums läge att den östra månranden misgynnas av librationen

Sen fick jag ge mig för kylan, även om datorn klarade sig över förväntan