Mars och Saturnus

Jag orkar för en gångs skull upp före fyra för att se på Mars och Saturnus. De syns inte från trädgården, utan jag får gå iväg en bit med iOptron-stativet och en kamera. Drivningen fungerar inte riktigt bra, så en del bilder får fula driftspår. En 15-sekundersbild med 50mm brännvidd visar i alla fall direkt de två planeterna i en fin triangel med Antares

Med 29mm-objektiv såg det ut så här

och med 18mm vidvinkel fick jag turligt nog med komet 252P LINEAR. (Jag hade glömt att kolla var den fanns, annars hade jag förstås siktat direkt på den med längre brännvidd.)

På en annan vidvinkelbild kan man följa ekliptikan förbi alfa Librae (Zubenelgenubi) bort mot Spica och se hur den nästan följer horisonten. (Spåret upp mot vänster kommer från den amerikanska satelliten ERBS.)

Jupiter stod därför också lågt under Lejonet, här först med 50mm

och här med ett tydligare lejon

Lejonet är en bra stjärnbild som både är lätt att hitta och lätt att känna igen. Andra kan vara mycket svårare att få ett vettigt mönster i, t.ex. Hercules här nedan. Den är stor, och har inga ljusstarka stjärnor, så man får ta den i delar och leta sig fram med hjälp av t.ex. uppenbara Vega (i Lyran) uppe till vänster.

Andra har åtminstone en iögonfallande stomme, typ Karlavagnen i Stora Björnen

Svanen (i form av Norra Korset) plus Lyran är för mig ett mönster som karakteriserar sommar och höst, men som man alltså kan se även en vårmorgon, med lite vintergata…