Galaxer i närbild
Jag hoppades på en klar morgon 1 april (vilket förstås gäckades…) då jag skulle ha spanat efter komet 252P/Linear bredvid Mars och Saturnus. Den klara kvällen sista mars försökte jag i stället ta direktbilder genom SW200. Jupiters månar radade snällt upp sig på en kort exponering (1/2 sekund!) där man också ser nästa station (chi Leo) på Jupiters väg åt höger.
En 30s-bild ger ett dramatiskt diffraktionskors (av sekundärspegelhållaren) plus en grön reflex för Jupiter och visar många fler stjärnor. Asteroiden nr 37 Fides finns fortfarande i synfältet, som också råkar visa en lite gåtfull variabel stjärna FH Leo. Denna (en visuell dubbelstjärna som här flyter ihop till en) verkar helt normal, men Hipparcos-satelliten mätte 1992 ett svårförklarat 30%-igt ljusutbrott.
Sen försökte jag hitta asteroiden Hebe och/eller någon bra galax (som med teleobjektiv häromsistens) till vänster om beta Leo, men ingen av mina bilder träffade förstås rätt. Synfältet är litet, och man måste leta sig fram via kartor. (Det krävdes hjälp från Astrometry.net att efteråt se vart jag hade siktat).
Det gick till sist bättre med paret M65+M66, som råkar ligga ungefär mitt emellan iota och theta Leonis. (Slarvigt nog hade jag inte kollat upp var den tredje galaxen i denna berömda “Leo-triplett” befann sig, så det blev bara en duo). Till min förvåning kunde jag exponera 45-60 sekunder utan större driftproblem, och redan en 60s-exponering visar tydliga spiralarmar åtminstone för M66 (den vänstra).
Om jag lägger ihop alla exponeringar i DSS (7m 50s) blir resultatet inte snyggare, men ändå med mina mått imponerande. Man kan faktiskt också precis i kanten se en antydan av den tredje galaxen, NGC 3628. De ligger alla på ungefär samma avstånd från oss, 35 miljoner ljusår, och man kan förstås börja fängslas av tanken på hur det såg ut på jorden när detta ljus började sändas ut.
På kvällen 1 april var det bara klart en kort stund, men tillräckligt för att jag skulle hinna ta en ny 30s-bild av Jupiter bland stjärnorna. Om man jämför med bilden ovan ser man hur både Jupiter och Fides har rört sig åt höger. Man ser också att luften var mycket disigare, så att ‘blaffan’ kring Jupiter är mycket större
