Månen och Jupiter

Helklar och solvarm dag som snabbt blir kall natt. Det hade varit bättre att ta vidvinkelbilder av en fin stjärnhimmel, men månskäran lockade, så jag satte igång att filma genom SW200. Seeingen var dock både pga temperaturändringen och pga låg månhöjd extremt dålig, så jag gav upp rätt fort. När jag skulle börja med en direktbild var båda batterierna till EOS60-kameran tomma, så detta är med EOS450, kort (1/800 s)  resp.  lång (1/3 s)  exponering

Detaljbilderna blev med hjälp av Registax (“wavelets”!) med tanke på omständigheterna användbara, men inte mer. Den 12 mars filmade jag vid en liknande månfas och fick betydligt bättre bilder. Då syntes de tre små kratrarna i Endymion som man nu inte alls anar. Librationen är dock även nu gynnsam för att se Humboldthavet.

Längre ner ser vi åter Berzelius

Man kan kanske även nu ana O’Neills “bro” i kanten av Mare Crisium, men inte alls lika uppenbart

Bilderna med Langrenus och Petavius ser “finare” ut eftersom jag använd bildbehandlarens brusborttagningsfilter, men de är lika dåliga i grunden..

Då var Jupiter lite roligare, här först på en direktbild. Stjärnan nere till vänster är chi Leonis, och till vänster om den överexponerade planeten har vi tre månar och till höger den fjärde, eller…

En 1s-exponering (tyvärr med skakoskärpa) avslöjar att skenet bedrar. Alla Jupiters månar syntes denna kväll till vänster om planeten, och det som såg ut som en måne till höger är en relativt ljusstark stjärna som råkar ligga i precis rätt läge för att luras!

En 30s-bild visar lite fler stjärnor, men småplaneten Fides finns nu utanför bilden till höger (jmf 1/4)

Seeingen var som sagt mycket dålig, men filmbilderna visar i alla fall månarna och en hel del detaljer på skivan, särskilt förstås Röda Fläcken som piggar upp vilken trist bild som helst…