Perfekt halvmåne med stor libration

Nytt bra tillfälle att filma månen, så jag började direkt och tänkte sen avsluta med en stillbild. Men på slutet frös jag så jag bara längtade in, så helbilden (av halvmånen…) får man tänka sig. Jag slarvade också med stativinställningen, så många bilder har fula streck i underkanten. Månen har under de två minuter jag normalt filmade drivit söderut, så det blir ett antal olika bildkanter när Registax kombinerar till en bild.

Eftersom månens banrörelse sker med olika vinkelhastighet i olika delar av en elliptisk bana medan rotationen kring axeln sker med jämn fart kan man se mer eller mindre ‘över kanten’ mot baksidan. Likaså lutar månens rotationsaxel mot banplanet så att man ibland ser norra polen bättre, ibland södra. Detta sammanfattas i två s.k. librationsvinklar, i longitud respektive latitud. När båda är noll ser man den genomsnittliga framsidan, annars ett antal grader mer i två olika ledder. Maximalt kan librationen i longitiud uppgå till ca 8 grader, i latitud över 7, och denna kväll var värdena 6,2 resp 7,5 grader. Det betyder att man såg långt över ‘kanten’ i norr och öster, vilket visar sig på bilderna.

Det krävs många bilder bara för att täcka en halv måne, och jag började längs terminatorn. Månens nordpol ligger i den skuggade kratern Peary, och man ser uppenbart lite bortom den. Nansen är en stor krater som ofta är osynlig, men här ser man tydligt den bortre randen.

Ett steg ner får vi en fin bild av den magnifika Aristoteles

och sedan finns både Luther och Linné i Klarhetens Hav

Här finns också Bessel, medan Plinius står som gränsmärke till Lugnets Hav

l

Den långa Ariadaeus-rännan syns tydligt, medan den ännu välkändare Hyginus-rännan är mer i skugga

Nu blir det alltmer “högland” med många kratrar

Mitt i smeten hittar vi Celsius, som här syns ovanligt tydligt

och sedan når snabbt södra randen där vi ser färre kratrar på grund av librationen som gynnade nordområdet

Uppe i nordost ser vi Humboldthavet optimalt, liksom en ofta osynlig stor krater Hayn. Uppe till vänster i Endymion syns tre små prickar som faktiskt är kratrar (som jag inte fångat på bild förut).

På östra sidan av Klarhetens Hav finns Posidonius

och här ser vi lite mer av övergången till Lugnets Hav

Sedan kommer vi till Nektarhavet, med de stora kratrarna Theophilus, Cyrillus och Catharina ovanför till vänster

Södra delen av Nektarhavet domineras av Fracastorius, och man ser en yttre ring markerad av en lång förkastningen ut från Piccolomini (Rupes Altai)

Längre ut mot den belysta randen är kratrarna redan mycket svårare att urskilja, t.ex. Gauss och Hahn

Mare Marginis och Mare Smythii syns på grund av librationen ovanligt tydligt utanför Mare Crisium

men sen är Langrenus och Petavius inte alls de dramatiska ringberg de var. Ännu syns de centrala topparna, medan särskilt för Petavius bergen runt om är svåra att urskilja.

Stevinus syns fortfarande som en krater, men blir med ökande månfas alltmer bara en mörkare del mellan två av månens ljusaste områden.

Rheita med sin dalgång finns närmare terminatorn, och syns ännu tydligt

Det är mycket efterarbete med dessa månbilder, men denna kväll var det definitivt värt mödan