15 mars 2016

Perfekt halvmåne med stor libration

Nytt bra tillfälle att filma månen, så jag började direkt och tänkte sen avsluta med en stillbild. Men på slutet frös jag så jag bara längtade in, så helbilden (av halvmånen…) får man tänka sig. Jag slarvade också med stativinställningen, så många bilder har fula streck i underkanten. Månen har under de två minuter jag normalt filmade drivit söderut, så det blir ett antal olika bildkanter när Registax kombinerar till en bild.

Eftersom månens banrörelse sker med olika vinkelhastighet i olika delar av en elliptisk bana medan rotationen kring axeln sker med jämn fart kan man se mer eller mindre ‘över kanten’ mot baksidan. Likaså lutar månens rotationsaxel mot banplanet så att man ibland ser norra polen bättre, ibland södra. Detta sammanfattas i två s.k. librationsvinklar, i longitud respektive latitud. När båda är noll ser man den genomsnittliga framsidan, annars ett antal grader mer i två olika ledder. Maximalt kan librationen i longitiud uppgå till ca 8 grader, i latitud över 7, och denna kväll var värdena 6,2 resp 7,5 grader. Det betyder att man såg långt över ‘kanten’ i norr och öster, vilket visar sig på bilderna.

Det krävs många bilder bara för att täcka en halv måne, och jag började längs terminatorn. Månens nordpol ligger i den skuggade kratern Peary, och man ser uppenbart lite bortom den. Nansen är en stor krater som ofta är osynlig, men här ser man tydligt den bortre randen.

N2924

Ett steg ner får vi en fin bild av den magnifika AristotelesN2925

och sedan finns både Luther och Linné i Klarhetens Hav

N2926

Här finns också Bessel, medan Plinius står som gränsmärke till Lugnets Hav

N2927l

Den långa Ariadaeus-rännan syns tydligt, medan den ännu välkändare Hyginus-rännan är mer i skugga

N2928

Nu blir det alltmer ”högland” med många kratrar

N2929

N2930

Mitt i smeten hittar vi Celsius, som här syns ovanligt tydligt

N2931

och sedan når snabbt södra randen där vi ser färre kratrar på grund av librationen som gynnade nordområdet

N2932

Uppe i nordost ser vi Humboldthavet optimalt, liksom en ofta osynlig stor krater Hayn. Uppe till vänster i Endymion syns tre små prickar som faktiskt är kratrar (som jag inte fångat på bild förut).

N2939

På östra sidan av Klarhetens Hav finns Posidonius

N2938

och här ser vi lite mer av övergången till Lugnets Hav

N2937

N2936

Sedan kommer vi till Nektarhavet, med de stora kratrarna Theophilus, Cyrillus och Catharina ovanför till vänster

N2935

Södra delen av Nektarhavet domineras av Fracastorius, och man ser en yttre ring markerad av en lång förkastningen ut från Piccolomini (Rupes Altai)

N2934

Längre ut mot den belysta randen är kratrarna redan mycket svårare att urskilja, t.ex. Gauss och Hahn

N2941

Mare Marginis och Mare Smythii syns på grund av librationen ovanligt tydligt utanför Mare Crisium

N2943

N2944

men sen är Langrenus och Petavius inte alls de dramatiska ringberg de var. Ännu syns de centrala topparna, medan särskilt för Petavius bergen runt om är svåra att urskilja.

N2945

N2946

Stevinus syns fortfarande som en krater, men blir med ökande månfas alltmer bara en mörkare del mellan två av månens ljusaste områden.

N2947

Rheita med sin dalgång finns närmare terminatorn, och syns ännu tydligt

N2933

Det är mycket efterarbete med dessa månbilder, men denna kväll var det definitivt värt mödan

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s