Dålig film…

Månen och Jupiter lockade igen på himlen, men seeingen visade sig vara usel, och det blev mycket sämre resultat av filmningen än de senaste gångerna. (Jämfört med hur det såg ut på skärmen medan jag filmade är dock bilderna oväntat bra…). Jag höll mig längs terminatorn på månen, och såg det gamla vanliga. I norr det strävsamma paret Anaxagoras plus Philolaus

sedan Plato

och Sinus Iridum (Regnbågsviken)

De dramatiskt belysta Harbinger(=”förebuds”)-bergen “förebådar” Aristarchus, som ännu ligger i skugga

Kepler ligger lagom nära randen, medan Copernicus redan är lite för belyst (dessutom för dåligt observerad pga datortrassel)

Sen är det ganska tomt innan vi når Gassendi och Mare Humorum

Längst i söder finns så till sist Tycho och Clavius

Långt från terminatorn kastar månens berg och kratrar inga skuggor, utan landskapet definieras av komplicerade variationer i reflektionsförmåga (albedo). Det är svårt att känna igen sig, här t.ex. Petavius där bara centralberget syns som ett ljusare område. På ömse sidor om Stevinus finns två små kratrar, Stevinus A och Furnerius A, med omfattande ljusa strålsystem. (De är så ljusa att de ibland kallats “Strålkastarna”…)

Sedan övergick jag till Jupiter, och fick först en fin bild med tre månar från bara 1300 råbilder (som för månen)

Sedan begränsade jag synfältet till bara planetskivan, och tog 2300 eller 3600 råbilder som jag trodde skulle ge ännu mer detaljer. Konstigt nog blev det dock bara sämre, trots många försök med inställningarna i Registax.

Jag vet inte om seeingen plötsligt blev sämre, eller om månarna på något sätt hjälpte till (fast jag inte aktivt använde dem).