Fjärde klara kvällen(!), mera månfilmning

Även denna kväll kunde man se månen på en nästan klar himmel. Jag filmade med lite mindre brådska, och allt kändes mera “normalt”. En direktbild ser ut så här om man exponerar för detaljerna längs terminatorn

men man kan fortfarande se jordsken om man överexponerar

Seeingen var hygglig, och det blev många intressanta bilder. I nordost är librationen gynnsam så att man bortom Endymion ser hela det cirkulära Humboldthavet, resten av ett stort nedslag för omkring 3,9 miljarder år sedan. Hitom Endymion lyser solen på kanten av Atlas, medan botten ligger kvar i skugga.

Om man följer terminatorn neråt hittar man bland annat kratern Berzelius, som vid denna belysning syns tydligt

Vidare neråt kommer vi till Farornas Hav (Mare Crisium)

Vid västra randen av Mare Crisium fick amatörastronomen John O’Neill 1953 syn på något som han upplevde som en väldig båge (20 km lång!)  med tomrum under, den s.k. “O’Neills Bridge” vid pilen. Det är dock bara en synvilla, vad man ser är en del av en kraterrand.

Söder om Mare Crisium kommer vi via den lilla kratern Webb ner till Fruktbarhetens Hav med de stora kratrarna Langrenus och Petavius

Ännu längre ner kommer vi till Stevinus och Rheita. Lägg märke till hur oansenlig Furnerius börjar verka, vilken liksom Petavius inte har några branta väggar som kan kasta skuggor.

Rheita ligger ju vid en bred dalgång (Vallis Rheita), men sedan är det inte mycket av intresse ner mot månens södra horn

ne

Då är Fruktbarheten hav roligare, med dubbelkratern Messier som senare under månaden visar en karakteristisk ljus “svans” åt vänster, och Med Colombo och Cook ovanför Petavius.