Tredje månkvällen

En halvmåne på bra höjd i söder kan man inte säga nej till, så jag frös mig igenom ytterligare ett pass med min snälla och frosttåliga dator bakom teleskopet. Seeingen var klart sämre än i förrgår, men med Registax blev det ändå bra bilder. Här är först ett svep längs terminatorn, där man i norr (på grund av gynnsam libration) har sikt mot de polnära kratrarna Byrd och Peary

Den stora kratern Platon ligger i skugga, men den berömda Alpdalen syns tydligt

Ett annat känt sceneri är trion Archimedes, Aristillus och Autolycus nere på Mare Imbrium

Apenninerna kastar långa skuggor, och av den stora Eratosthenes ser man bara en bit av randen

Kring Triesnecker finns smala sprickor, som dock syns bättre på en annan bild

William Herschel har fått en ganska pyttig  krater jämfört med de stora i närheten. Vi ser också en krater uppkallad efter den finlandssvenske celestmekanikern Hugo Gyldén

I söder rör vi oss i det kraterrika “höglandet”, långt från några hav

Den dominerande kratern i syd, Tycho, ligger helt i skugga, till vänster om Orontius och Maginus

Sen måste jag också visa bilder lite längre från terminatorn, bl.a. av scenerier som syntes den 14 och 15 januari. Här först den klassiska med Atlas och Hercules

De berömda “rännorna” vid Ariadaeus, Hyginus och Triesnecker ses här på en och samma bild

Theophilus och Cyrillus är kanske lite mindre imponerande med mindre extrem belysning, liksom Capella som håller på att försvinna in i bakgrunden. Däremot lägger man direkt märke till den lilla kratern Censorinus, som omges av material som reflekterar ovanligt mycket ljus.

Piccolomini syns fortfarande, med den vindlande Rupes Altai. Den möter en lustig kraterkedja ugående från Abulfeda

Nedanför till vänster om Piccolomini kan vi här också se den krater som uppkallats efter Anders Celsius