Fin måne igen

Klart och kallt en kväll till, och jag filmar åter månen. Kylan är jobbig, men jag fuskar med en kemisk “värmepåse” som verkligen gör underverk med stela fingrar. På ett dygn har fasen ändrat sig mycket märkbart

Seeingen var oväntat god, och det blev fina bilder. I serie då från norr till söder

Slätten kring Bürg (Lacus Mortis) visar intressanta rännor, liksom Posidonius som i går låg helt i skugga

Det klassiska paret Atlas/Hercules pekar ut Endymion och Humboldthavet. Detta syns alltid nära månranden, och just i kväll med ganska ogynnsam libration

Berzelius syns fortfarande ganska tydligt, liksom Römer med både centralberg och liten extrakrater

Nere på Lugnets Hav ser man vid sned belysning många låga åsar

Mer dramatik finns kring Nektarhavet, med de stora kratrarna Theophilus och Cyrillus

Piccolomini som igår bara anades är nu fullt belyst, och i en båge uppåt syns den långa förkastningen Rupes Altai

Nära randen syns Langrenus fortfarande bra, medan Petavius blir allt otydligare

Rheita med sin dal och den stora Janssen ser ut ungefär som igår

medan själva det södra “hornet” är betydligt bredare