Klart men ljust, provar ändå

Ställde tidigt stora kikaren (SW200) mot ‘Saturnusluckan’ mellan träden, vilket gjorde att jag bara hann ta en kort sekvens av Venus innan den försvann i träd. Ungefär som sist, men ännu närmare halv

Sen tog jag vidvinkelbilder av Venus+Jupiter, med en himmel så ljus att jag bara kunde exponera bråkdelar av sekunder, så att planeterna knappt syns. Mycket finare i verkligheten…

Jag visste att ISS skulle passera, och åter kunde jag för ljusets skull bara ta 1-sekunds exponeringar som denna. Satelliten är ljus som Jupiter och lämnar ett tydligt spår.

När man försöker addera flera blir himlen alldeles för ljus, men det går att få fula ‘principbilder’

Kameran var monterad på iOptron-stativet som följde himlen, så härovan kan man faktiskt också urskilja Saturnus nere t.h.

Sen gick jag tillbaka till SW200-teleskopet och Saturnus. Den låga höjden och långa exponeringstiderna (1/7 s) gör det svårt att få fram detaljer, men Saturnus är Saturnus, och bilderna är ändå väldigt trevliga…

Med längre exponering och pressad bearbetning kan man precis se de två ljusaste månarna

På slutet gick jag upp på vägen igen, med fri sikt åt söder, nu plötsligt inseende att Antares inte alls är svår att se i Värnamo! En helt felaktig tanke som jag bara inte försökt att motbevisa förut…