Äntligen Saturnus, men också annat
Kvällens huvudmål var Saturnus, eftersom jag i går kväll märkte att den syntes från trädgården i en liten lucka mellan träden. Inte förrän efter midnatt dock, så tidigare på kvällen ställde jag kikaren där jag trodde det skulle gå att se den, medan jag innan dess från samma ställe kunde filma Venus och Jupiter. Eftersom Venus är så extremt ytljusstark räcker en exponeringstid på en tusendels sekund, vilket gör det lätt för Registax att pussla ihop en skarp bild.
Jupiter blev inte lika fin, men man kunde se en intressant månpassage framför skivan. Klockan 22.24 ser man Jupter med Io (J1) ganska nära t.v.
Utan Barlow kan man överexponera grovt och se också Europa (J2)
men det intressanta är att Ganymedes (J3) just börjat en passage över skivan. På bilder från 22.38 och 22.40 syns Ganymedes som en mörk fläck i den ljusare ekvatorsregionen. Observera att det INTE är en skugga utan månen själv på skivan! (Månpassagen pågick till 01.45, men eftersom Jupiter är så långt från opposition och månen långt från Jupiter började Ganymedes skuggpassage inte förrän 02.58, slut 06.34!)
Vår egen måne har tjocknat ett snäpp sen igår, men jag hade många träd i vägen och kunde bara filma i små luckor
Man blir alltid förvånad hur stor skillnaden är från en dag till nästa på områden nära terminatorn. I går var Plato helt täckt av skugga, medan den i dag är nästan helt belyst
Copernicus var osynlig i går, men ligger idag perfekt på terminatorn
Ångornas hav och Mittenviken har de kända rännorna vid Hyginus och Triesnecker, men seeingen räckte inte riktigt till
I söder, tillsist, är Tycho och Clavius nu fint belysta
Sen blev det så äntligen dags för Saturnus, och jag fick snabbt inse att jag ställt mig för nära skogen, så att den fortfarande knappt orkade över kanten. Jag tog ett par bilder
men sen fick jag plocka ner kikaren och sätta ihop den igen femton meter bort. (Det var stressigt, när jag visste att planeten max skulle vara framme typ en kvart, och det var nära att jag fick en tung motvikt på foten…) Operationen lyckades iaf, och jag kunde till sist ta några ytterligare filmserier av ringplaneten. Saturnus ligger dock 13 gånger så långt från solen som Venus, och belyses alltså av nästan 175 gånger svagare solljus. Jag fick filma med 1/8 s exponeringstid (i stället för 1/1000s för Venus), och med dålig seeing lågt över horisonten kan bilderna inte bli särskilt skarpa ens efter Registax. Ringen lutar dock så vackert att man måste vara helt nöjd med anblicken!
Som avslutning körde jag Lovejoy-tricket i repris, dvs 25s-bilder utan drivning. De ljusa stjärnorna jag identifierade på gårdagens bild är kvar, och det är lätt att se hur kometen
rört sig på ett dygn
Summan av åtta bilder är inte vacker, men förtydligar mycket
En fin astronomikväll!