Förhållandena fortsatt dåliga, med dismoln+månsken, men jag letar iaf upp komet Jacques (C/2014 E2) i Perseus. Såg den inte visuellt med 10×50 kikare, men på bilderna syns en mycket svag prick som man kan ana är lite suddig om man vet vad det är…Jag kunde bara ta kortexponeringar i månskenet, och på en enskild 10s-bild (65mm f/5,6, ISO 1600) är det definitivt svårt att se något annat än en stjärna nära en annan.

Summerar man 4 10s-bilder blir det lite tydligare, men kometen sticker inte (som ganska vanligt) ut med tydlig grön färg.

På summan av två bilder med 85mm/5,6 kommer det gröna fram lite bättre, och man kan faktiskt se att kometen rört sig en liten smula uppåt, på de 17 minuter som gått mellan bilderna (22.48 resp. 23.05).

Man kan driva bildbehandlingen ännu längre. Med programmet DeepSkyStacker kan man också överdriva färgskillnaderna, och det är nu lätt att på en detaljförstoring se att den gröna kometen ändrat läge relativt stjärnbakgrunden (ovre bilden 22.48, undre 23.05). Samtidigt ser man att stjärnornas färger och ljusstyrkor inte alls är konsistenta mellan bilderna. Observationerna är helt enkelt för få och med för kort brännvidd för att visa annat än rörelsen.

En skarpare bild av chi Cygni än den jag tog häromdagen visar som sagt hur svag den är trots att den nyss var i maximum. Den ‘borde’ ha varit jämförlig med eta eller 17 Cyg…

På den halvtimme jag höll utkik såg jag inga eftersläntrande Perseider. Jag tog vidvinkelbilder på måfå, och här syns just Perseus på väg upp i nordost, med Capella lågt nere t.v.