Kort försök igen från min plats med västerutsikt. Jag har iOptron-stativet plus teleobjektiv för att observera en fin månskära under Jupiter, men det är så mycket dis i luften att månljuset stör mer än vanligt. Skäran är redan ganska stor (21%), och med kort exponering ser man de få detaljer som ett ganska mediokert objektiv kan visa (300mm f/5,6 0,01s exp).

Diset är först mycket påtagligt, som på denna 75mm-bild med Jupiter. På bara 5 sekunder blir månen en stor ljusfläck, och även Jupiter är insvept i en ljuskrans (där dock två månar kan anas)

Även Mars blev en stor disfläck på denna 300mm-bild med 30s exponering

Så småningom blir diset lite tunnare, och man kan få en bild av jordskenet, om än med skäran helt överexponerad (1s exp med 300mm).

Jupiter rör sig sakta mot stjärnan delta Geminorum, och på en kortexponering (1s) med 300mm ser man tre månar. (Io finns precis i högerkanten av den överexponerade skivan).

Med 30s blir det förstås en rejäl dishalo på Jupiter, men man får en stjärnbakgrund att följa rörelsen på under föjande veckor

Till sist tar jag en dåligt centrerad och fokuserad bild med den stora klothopen M13, som påminnelse om att man inte behöver vänta till hösten med att observera Hercules (300mm f/5,6 30s exp). Här är det inte diset som ger ljusfläcken, utan den bildas av det samlade ljuset från hundratusentals stjärnor. Det krävs längre brännvidd för att se enskilda stjärnor.