Klar natt, men otrevlig kallblåst och mycket dålig seeing. Filmar ändå Mars så gott det går under två timmar, och tar några halvhjärtade asteroidbilder under tiden.

Först Pallas nära Regulus. Rörelsen syns tydligt om man jämför med bilden från 19 april.

Sedan Vesta och Ceres som rör sig nästan synkront i Virgo, jämför igen bilden från 19/4!

Den 19/4 visade jag en bild av Stora Björnen, som nu står nästan i zenit. Om man tar en bild under Polstjärnan i stället ser man Cassiopeias W lågt över horisonten. Karlavagnen och Cassiopeia står på var sin sida om polen, de är alltid uppe samtidigt, men när en står högt står den andra lågt och tvärtom. Annars är det ont om ljusa stjärnor kring polen, men i stjärnbilden Cepheus ser vi den berömda delta Cephei, som gett namn åt de viktiga ‘cepheiderna’. En cepheid varierar regelbundet i ljusstyrka, och periodens längd  berättar hur ‘absolut’ ljusstark den är. Från den uppmätta ‘apparenta’ ljusstyrkan kan man då lätt räkna ut avståndet till den, och eftersom de är ljusstarka nog att ses på miljoner ljusårs avstånd kan de ge fundamentala avstånd till närbelägna galaxer.

Kvällens viktigaste uppgift var dock att försöka filma detaljer på Mars. På 85mm-bilden ser vi att planeten har rört sig ännu ett stycke upp mot Porrima (gamma Virginis), men den kommer nu att böja av åt höger och passera under den.

Usel seeing och vindskakning av teleskopet borde inte ge användbara bilder, men Registax gör som vanligt underverk. Här följer ett urval bilder från en tvåtimmarsperiod som mycket tydligt visar hur den mörka ‘udden’ Syrtis Major roterar in på skivan.

Först bilder från 22.21, 22.48 resp. 23.06

sedan från 23.53, 00.08, 00.25 och 00.38

Norra polkalotten syns upptill till vänster, medan de övriga vita fläckarna är (mycket stationära) moln.