Härlig påskafton som går över i lugn fin natt. Seeingen dock inget att hurra för, som särskilt märktes när jag filmade två välkända dubbelstjärnor. Orienteringen inte perfekt N/S, men båda systemen väl upplösta.

Först Castor, separation ca 4,9 bågsekunder, lagom med 1/100s exponeringar. Bilden är en summa av 500 exponeringar (av 3500), men utan ‘wavelet’-korrektioner

Sedan gamma Leonis, separation ca 4,6 bågsekunder, och fortfarande tillräckligt med 1/30 s exponeringar. Återigen en summa av 500 (utvalda) frames, men utan wavelets

Huvuduppgiften var förstås att filma Mars (se nedan), men jag försökte också ta nya bilder av de tre ljusa asteroider jag följt tidigare.

Först Pallas, som fortsatt norrut så att den nu fanns nära Regulus, på en bild av tre också (förstås) med ett satellitspår. Läget stämmer inte helt med Heavens-above, men eftersom det är från ett 45 år gammalt raketsteg (Timation 2, föregångare till GPS) kan det ha kommit lite ur kurs? Lustigt nog passerar satellitspåret här mycket nära den berömda Miravariabeln R Leo, som syns som en svag röd prick. Den pulserar med ungefär 10 månaders period, och blir vid maximum nästan synlig för blotta ögat. Nu minskar ljusstyrkan fortfarande, och nästa maximum kommer inte förrän till hösten (och blir därför svårt att observera nära solen).

För Ceres och Vesta siktade jag lite fel över träden, men de är ändå med på bilden, nära tillsammans som hela tiden denna opposition

Till och med på vidvinkelbilden av Mars kan man urskilja både Vesta och Ceres, och det är tydligt hur Mars nu är närmare Porrima (gamma Vir) än Spica.

Genom att gå över vägen kunde jag också få en glimt av Saturnus, som står otrevligt lågt i Vågen (Libra)

Det krävs också vidvinkeloptik för att få med hela Stora Björnen på en bild. Här blev det ändå lite fel med pekningen, men man ser att Karlavagnen bara är en liten del av hela stjärnbilden. Det korta strecket nere till höger är från en satellit (Terra)

Viktigast denna kväll var ändå att försöka få bra bilder av Mars. Seeingen varierade, och jag hade glömt lärdomen om exponeringstiden från häromkvällen, men det blev en del användbara bilder i alla fall. Först två bilder från ungefär 21.55

nästa två är från ca 22.18

och de tre sista från 22.25-22.29

Det behövs helt klart en längre tidsbas för att säkert urskilja rotationen, men jag tycker nog att det märks redan på en dryg halvtimme hur Syrtis Major rört sig åt höger.