Klar och solig dag som övergår i klar fullmånekväll. Innan månen lyste upp allt för mycket tog jag bilder av M27 genom SW200. I detta ljus är 30s max exponeringstid, men jag ska  försöka summera flera bilder senare

Sen letade jag mig fram till Nova Del, som ännu inte sjunkit drastiskt i ljusstyrka. Lägg åter märke till den lilla gröna fläcken nere till höger (=planetariska nebuolsan NGC 6905)

I samma del av himlen finns den vackra dubbelstjärnan Albireo. De kontrasterande (gul+blå) komponenterna ligger 30 bågsekunder från varandra, och separeras lätt på en 10-sekundersexponering.

Fullmånen lyser extremt starkt, och även med minsta möjliga kamerakänslighet (ISO 100) blir exponeringstiden bara 1/1600 sekund.

Detaljfilmning ger ett mycket annorlunda intryck än ‘normalt’, utan tydliga skuggor

men vid högra randen kan man med en gynnsam libration se områden som normalt är svåra att se, inklusive stora kratrar som Gauss och Neper.

Norr om Plato är det svårt att känna igen sig (och Registax har lite problem), med t.ex. ett strålsystem ut från Anaxagoras.

I söder är det ännu värre, utan hjälp av skuggor är nästan inget igenkännbart

Lyckligtvis finns Tycho som den fasta förankringen…

Sedan ägnade jag mig åt Jupiter. Med EOS-kameran i primärfokus kan man på 2 sekunder få en trevlig bild av planeten bland stjärnor

men för att se mer är det filmning som gäller. Seeingen var klart bättre än häromdan, så redan utan Barlow kan man med lite Registax-konster få med både månarna och (överdrivet kontrastrika) detaljer på skivan

Med Barlow blir det mer realistiskt, särskilt när man (till priset av extra brus) minskar exponeringstiden till 0,01 sekund. Detta är ‘250 bästa’ resp ‘350 bästa’ filmrutor från 30-45 sekunders filmning, och bättre än så blev det inte denna kväll.