Klar kväll, men fuktig och så småningom jobbigt frostkall. med imma eller is på allt. Filmar månen genom SW200, och märker direkt att stativet fortfarande är felinställt, eftersom bilden driver snabbt i deklination. Jag försöker justera i azimut, men inget fungerar, tills jag inser att stativhuvudet vridit sig minst 10 grader(!) relativt benen utan att jag märkt det. Det krävdes alltså motsvarande stora vridning av benen innan jag kunde ta mina vanliga 30-60s filmer av ett utsnitt av månskivan. Seeingen var dålig, men det går ändå att få fram vettiga bilder med Registax. Först några exempel där driftfelet är kvar:

Eftersom månbilden driver norrut kommer man att ha färre delbilder med detaljerna intakta där, vilket visar sig i fula ‘ramlinjer’ på summabilderna.

Sedan några utan drivfel, där inga sådana ‘ramar’ stör:

När Jupiter kommit upp tog jag några serier av den också, men med planeten så lågt på himlen var seeingen för dålig för detaljer i molnbanden.

Alltid roligt med säsongspremiär iaf…