Till en början klart, men diset på lur. Ljusstyrkeobservationer av framför allt förmörkelsevariabeln Algol, som har ett minimum kring klockan 22.

Algol är en dubbel-(eller faktiskt trippel-)stjärna där en hetare och ljusare primärkomponent periodvis förmörkas av en kallare och svagare sekundärstjärna. Förmörkelsen tar många timmar, och nu satte diset stopp för observation redan före 23. Bilden visar i alla fall Algol nära minimum. Normalt lyser den ungefär som alfa Persei eller gamma Andromedae, men nu är ljusstyrkan bara en tredjedel av detta. Förmörkelserna återkommer efter ungefär 2 dygn och 21 timmar, dvs den 27 september blir det omkring klockan 19, och sen får man vänta till den 14 oktober för att få ett idealt observerbart minimum kring midnatt.

När man ska mäta ljusstyrkan för en variabel stjärna måste man ha konstanta stjärnor att jämföra med, och de ska helst vara ungefär lika starka. För svaga variabler är det ganska lätt att hitta stjärnor i närheten, som syns av kvällens bild av Nova Del. Jordatmosfären har då försvagat alla stjärnorna ungefär lika mycket, så man kan lätt mäta de inbördes styrkorna.

För de allra ljusaste variablerna (som Algol) ligger jämförelsestjärnorna långt bort på himlen, och på olika höjd över horisonten. Då blir ljusförsvagningen i atmosfären olika för alla stjärnorna, och det blir mycket knepigare att bestämma de inbördes ljusstyrkorna. Tvärtemot vad man kanske tror kan det alltså vara svårare att bestämma ljusstyrkan för en stark än för en svag  stjärna.