Lurigt väder, med dismoln som kommer och går. Mest ‘tekniska’ variabelfoton, men också några roligheter.

Först en Iridiumsatellit (nr 31) som inte alls blev så spektakulär som förutsägelsen. Man kan se den under hela exponeringen (30s) och den förväntade ‘blixten’ är en mer gradvis ljusning. Som syns av stjärnspåren står kameran på ett fast stativ. Lägg märke till Andromedagalaxen.

Sen visade det sig också att denna kväll både ALOS och Envisat (som jag blandade ihop den 10:e) skulle passera nästan samtidigt över himlen omkring klockan 21.20. Förutsägelsen stämde bra och här syns den ljusare ALOS passera nära stjärnan alfa Andromedae ungefär samtidigt som den svagare Envisat passerar beta Andromedae. Tittar man noga kan man faktiskt också se en tredje satellit (SPOT 5) på parallell kurs mellan de andra.

Lite senare har satelliterna passerat på var sin sida om ‘dubblhopen i Perseus’, men SPOT5 avviker nu lite neråt. Man ser också de blinkande ljusen från ett flygplan, och förstår att det raka molnstråket som syns på bilderna är jetstrimmor från tidigare plan.

På sista bilden ger ALOS ifrån sig ett litet blink, och Envisat ligger fortfarande på parallell kurs. I verkligheten ligger ALOS bana 692 km över jordytan, medan Envisat går på 766 km höjd. ALOS har därför kortare omloppstid, och från en dag till nästa förskjuts passagetiderna så att Envisat kommer ca 21 minuter senare än ALOS. På tretton dygn (sedan 10/9) blir det 270 minuter, dvs ALOS har gjort tre 90-minutersvarv mer runt jorden än Envisat, men deras passager är nu och då ungefär ‘i fas’ med varandra.

Trots dismolnen lyckades jag också hitta småplaneten 7 Iris i Vattumannen. Jämför med bilden från 2/9 så ser man att den rört sig en bra bit.