Mycket drivande dismoln, plus starkt månsken, ingen chans att observera stjärnor. Däremot trevligt att trots dålig seeing filma genom ‘stora’ teleskopet (SW200). Månen var nästan full, men längs vänstra randen ser man ändå en del detaljer.

Librationen är sådan att man i norr inte ser fram till polen

vilket man i gengäld (nästan) gör i söder, vid kratrarna Amundsen och Scott.

Från norr till söder kan vi bl.a. se den stora Regnbågsviken

sedan ett av månens mest kända landmärken, Aristarchus och Schröters dal.

Fler kratrar i Stormarnas Hav

samt till sist den intressanta ‘platåkratern’ Wargentin (uppkallad efter en på 1700-talet världskänd svensk astronom).