Kort men nyttigt

För att säkert få andrabilden av 105 Artemis passade jag på medan högtycket låg kvar. Himlen var alltså helt klar, och jag kan inte undgå att sakna den vackra vintergata jag kunde se här hemifrån för femton år sen. Nu måste man ta sig längre från stan för att få mörk himmel, och det blir ett större företag.

Men för mitt asteroidobserverande kan jag stanna här nära, och för 105 Artemis räckte det att gå fem meter ut i trädgården. Jag är lat och höftar bara till polinställningen, som med korta 15s-exponeringar ändå räcker bra. En 16-bildssumma (4 minuter totalt) av Artemis-fältet visade den tydligt, och jag fick min jämförelsebild

T CrB framhärdar i att inte få sitt utbrott, men man måste förstås hela tiden kolla för att inte riskera att missa det!

Sen missade jag först chi Cygni på ett par bilder, men det visar sig nu efteråt att jag i stället fick med den planeteriska nebulosan M27 som sticker ut i grönt. Denna mosaik (där också stjärnhopen NGC 6940 är tydlig) består alltså bara av fyra 15s-bilder, dvs för kameran är vintergatan fortfarande spännande.

På ett utsnitt från en enskild bild är chi Cygni trevligt röd och närmar sig eta i ljusstyrka

Oväntade moln

Kvällen hade varit så klar att jag inte ens kollade innan jag gick ut och fick se en himmel full av dismoln. Jag hade bara planerat några få asteroidbilder med 85mm-objektivet, men nu blev det lite extra väntan på molnluckor.

Först ville jag ha en andrabild av 584 Semiramis, vilket var lätt gjort genom att sikta mot theta Peg. Jämförelsebilden visar den retrograda rörelsen på de tre dygnen sen 13/8.

Sen hade jag hoppats på så klart väder att jag skulle kunna få asteroiden nr 105 Artemis på en 85mm-bild, trots en magnitud nära 12. Den fanns också i Pegasus, och jag kunde ta en serie av 18 15s-bilder relativt ostörda av moln. På helbilden syns Artemis knappt, men på en förstorad detaljbild är den tydlig. Nu ska jag alltså bara ta en andrabild snart.

I Norra Kronan händer som vanligt ingenting…

Korttitt nr 2

För att följa upp Pallas i Delfinen passade jag på när det såg rimligt klart ut igen. Efter flera dagar med mer skymmande moln kunde jag nu se stjärnor i de flesta riktningar, och det räckte att ta iOptronstativet ut i trädgården för att ha fri sikt mot både Norra Kronan och Delfinen. För 15s-bilder krävdes ingen fin polinställning, och jag fick snabbt ihop fem exponeringar mot CrB. Summabilden är återigen den vanliga, med en 6 magnitudens  R CrB och en 10 magnitudens T CrB, så det är en fortsatt väntan på någon förändring.

Delfinen fick sex 15s-bilder, och man ser direkt av de många stjärnorna att vi nu närmat oss vintergatsplanet (och att det var mycket klarare än häromdan).

Det trevliga var ju att Pallas passerade precis genom Delfinens huvud, som syns här på jämförelsebilden.

Som tredje och sista fält pekade jag upp mot Svanen, och redan fem 15s-bilder visar ett tydligt vintergatsband.

Förstorar man och vrider bilden lite har chi Cygni nu blivit omöjlig att missa. Den kommer till maximum inom en månad, men det är alltid intressant att se hur ljus den blir

Tre stjärnfält, själva observationerna fixade på mindre än 10 minuter, mer behövdes inte denna kväll.

Det har gått alldeles för länge sen jag observerade sist (17/5), så jag ville åtminstone hinna ut någon kväll innan även juli är slut. Väderleksutsikterna hade lovat ganska klart, och vid 23.30-tiden bedömde jag det som mörkt nog att ta åtminstone 15s-bilder. Väl ute konstaterade jag besviket att molnen dominerade, men att stjärnorna fanns där i luckorna. Arkturus var periodvis dold av moln, men jag kunde fokusera och sen  sikta upp mot Norra Kronan, där det fortfarande inte händer något. På en 105s summabild med det vanliga 85mm-objektivet ser man både R och T CrB nästan precis som de sett ut i ett par år nu.

Även mot Delfinen kunde jag få några relativt molnfria bilder. En 90s-summa visar den trevliga lilla stjärnbilden

där asteroiden Pallas just passerar

En annan intressant asteroid som trots högt nummer nu är rimligt ljusstark är nummer 584 Semiramis. Den skulle synas nära theta i Pegasus hade jag spanat in, men precis under kanten i det synfält jag i ett första försök fick in.

Så huvudresultatet av denna första stjärnenatt för ”hösten” är att grejorna fungerar. Fortsättning följer!

Trött repris

Jag var egentligen för trött för att gå ut, men insåg att jag måste utnyttja det klara vädret när jag hade chansen att så snabbt få andrabilder av fyra småplaneter. Så jag tog 85mm-utrustningen och gick mot samma ställe längs vägen där man har lite sikt åt söder. Jag hade helt klart för mig att jag bara behövde tre fält, det kring alfa Librae för 9 Metis och 419 Aurelia, ett lite ovanför för Vesta, och ett uppe till vänster för Juno. Jag fokuserade mot Spica, men fick sen för mig att  jag redan pekade mot alfa Lib, så jag körde på autopilot och tog tolv(!) 15s-bilder innan jag gick vidare lite uppåt för Vesta. Där tyckte jag inte det stämde riktigt, och hann peka mot två ytterligare fält innan polletten föll ner…Det var väl egentligen inte så farligt att behöva börja om (eftersom himlen hunnit bli lite mörkare), men väldigt snopet.

När jag väl startade rätt gick det lika smidigt som i förrgår. En summa av tio bilder mot alf Lib visade både Metis och Aurelia, och det gick (med lite pyssel..) att få fram två jämförelsebilder som visar asteroidernas tydliga rörelse.

(FY Librae är en halvregelbunden variabel som varierar med ungefär 1 magnituds amplitud med 4 månaders period.)

För Vesta får man ta ett större fält med fler ljusa stjärnor. Vi ser den på väg in i Jungfrun (Virgo) efter oppositionen i Vågen (Libra) den 2/5.

Till sist var det då nr 3 Juno, där jag hade pekat så lågt att den så när hamnade utanför bild. Det gick bra i alla fall, så här är den fjärde och sista jämförelsebilden.

Som vanligt måste jag ju också kolla R och T CrB, ingenting…Det blir alltmer spännande, för snart måste ju något hända med någon av dem?

De oavsiktliga bilderna mot Virgo visar inget uppenbart spännande, men man kan t.ex. leta upp den långperiodiska variabeln S Vir, som här tycks ligga kring magnitud 9. En koll hos AAVSO visar att ljusstyrkan är stigande, dvs den bör om ett par månader nå ett maximum kring magnitud 6.