Planeter och småplaneter
För att få mer sikt måste jag numera gå lite längre bort från vårt hus som är omgivet av för hög skog. Den plats under en stor ek som jag hittade förra året är åter ockuperad av två hästar, så kvällen fick bli recognosering för ett alternativ. Även iOptronstativet är tungt att bära, så jag lastade det plus kamera och fältkikare i en gammal cykelvagn och drog iväg den för hand. Det visade sig att jag tänkt rätt och att jag efter nerförsbacke genom ett upplyst villaområde hade ganska bra mörker med fri sikt åt sydost. Där lyser nu Saturnus, som fick bli första motiv (4 x 15s exp). Inför oppositionen den 22/9 rör den sig sakta åt höger i Fiskarna ovanför en karakteristisk rektangel av stjärnor (27-33 Psc).
På en förstorad enkelbild syns den stora månen Titan tydligt
Även Neptunus finns faktiskt i samma fält, med opposition nästan samtidigt som Saturnus. Den är alltså också på väg åt höger, bara långsammare.
Norra Kronan fick förstås sina bilder, men inget händer…
Asteroiden nr 89 Julia har haft en gynnsam opposition i Vattumannen och är fortfarande ljusstark rakt ovanför Stenbocken. En 9-bilders summa visar den förstås tydligt.
Mer spännande var det om nr 141 Lumen skulle synas lite längre söderut, eftersom jag inte observerat den förut. Med magnitud ljusare än 11,5 borde det gå bra, och den fanns tydligt på sin beräknade plats. Intressant nog kunde man i samma fält också se nr 27 Euterpe, nr 63 Ausonia och nr 129 Antigone(!)
En ofta ljusstark asteroid är nr 6 Hebe, som dock vid denna opposition står opraktiskt lågt. Jag siktade ända ner mot horisonten, men Hebe klarade bildens överkant iaf
Alla bilderna hittills tog består av summerade 15s-observationer, vid ISO 800. Inspirerad av en artikel i Sky and Telescope brassade jag sen på mot vintergatan vid Altair med 20s vid ISO 3200, för att se ”Barnards E”, dvs hans två mörka nebulosor B142 och B143 som tillsammans nästan ser ut som bokstven E. Där var satellittrafiken extrem, som t.ex. på denna 20s-bild, där man kan urskilja sex(!) störande spår.
En summa av fyra exponeringar med färre spår visar något vagt E-liknande till höger om gamma Aql, men det skulle behövts fler bilder. Man kan notera de kontrasterande färgerna på den blåare Altair (spektraltyp A) jämfört med den rödare gamma Aql (spektraltyp K).
Till sist siktade jag på ett stjärnliknande ljus vid horisonten bara för att säkert se att det var jordiskt. Det var det förstås, eftersom det blev ett spår medan stjärnorna under 20 sekunder följer stativets rörelse. Turligt nog pekade jag precis mot ”Tekannans handtag” i Skytten, så därför syns dessa ljusa stjärnor tydligt så lågt över horisonten, zeta Sgr bara 1,5 grader!
Att dra vagnen uppför vägen hem var tröttsammare, och ska man bara ha denna lilla utrustning bör det gå bra att ta på cykel utan vagn.