Klart, kallt och slarvigt!

Höstdagjämningen kom med en helklar och kall kväll (med frost på morgonen), och jag ville framför allt ha en ny bild av småplaneten nr 76 Freia. Det blev det nu inte kan jag besviket konstatera när jag tittar på kvällens bilder…

Jag började med 85mm-objektivet och kameran på iOptron-stativet. Saturnus syntes i sin trädlucka, precis i opposition just denna kväll, liksom även Neptunus. Utan omtanke körde jag 30s-exponeringar, vilket med slarvinställt stativ ger onödigt avlånga bilder.

På en kortare exponering (4 s) ser man tydligt månen Titan. Om man jämför med samma utsnitt den  14/9 ser man också hur Saturnus rört sig åt höger jämfört med HIP-stjärnan.

Sen tog jag tre bilder av Norra Kronan, med det vanliga resultatet. R CrB och T CrB har samma ljusstyrka som de haft i ett par år nu

I Svanen sjunker i stället chi Cygni snabbt i ljusstyrka, som jag såg genom fältkikare häromdagen.

Med 85mm-objketivet ville jag också ta en bild med asteroiden nr 179 Klytaemnestra, eftersom den skulle vara lätt att hitta nedanför alfa Peg. Den är ljussvag, men tydligt synlig, och ska snabbt få en andrabild.

Sen övergick jag till 200mm-objektivet som går att fästa på min ’stora’ montering. Jag hade de cirkelkorrektioner utgående från gamma Peg som jag använde häromdagen. och för nr 134 Sophrosyne fungerade det nätt och jämnt, i så mån att planeten kom väl med på den nya bilden,  men med det nya läget farligt nära kanten på bilden från 17/9. Det blev alltså till sist en jämförelsebild, om än inte optimal. (Ju längre brännvidd desto viktigare att snabbt få en andrabild…).

För nr 76 Freia fungerade det alltså INTE, den hamnade på den nya bilden precis utanför kanten av fältet så det inte gick att göra en bra jämförelsebild. Om jag är lite omsorgsfullare kanske jag i kväll 23/9 kan göra det bättre…

Mer asteroider

Himlen var i alla fall hjälpligt klar, med dismoln här och där, och jag satte kameran med 200mm teleobjektiv på stora stativet. Saturnus var (lite för tidigt enligt min preliminära tidtabell) redan på väg in i träd, men syntes i alla fall fortfarande klockan 22.05. Genom en lycklig slump syns både Neptunus och den karakteristiska fyrhörningen 27,29,30,33 Psc i bild.

En kortexponering visar de två största månarna, Titan och Rhea, och om man ser på motsvarande bild 14/9 syns det att Saturnus sakta rört sig åt höger.

Sen gällde det att ta en andrabild av nr 779 Nina vid alfa And(som också är vänstra övre hörnet av Pegasuskvadraten. Med större objektiv och längre exponering blev förstås dagens bild av mycket högre kvalitet, men jämförelsebilden fungerar

Med fältkikaren hade jag konstaterat att inget dramtaiskt hade hänt i Norra Kronan, men den var ännu synlig i en gles trädtopp. Här visar sig nu problemet med 200 mm brännvidd i stället för mitt vanliga 85, att hitta rätt. Jag tog flera bilder men summerade visar de att jag  bara fick med högra halvan av stjärnbilden och inte den vänstra med T CrB. Variabeln R CrB har i alla fall inte minskat märkbart i ljusstyrka.

Jag försökte inte ens peka upp mot Cygnus, men kunde med fältkikaren konstatera att chi Cygni redan har passerat sin maxljusstyrka för denna gång och nu lyste klart svagare än 17 Cygni.

Sen hade jag spanat in två svagare asteroider som jag hoppades skulle vara synliga trots det lite disiga vädret. För att hitta rätt fält körde jag monteringens cirklar utgående från gamma Peg, vilket som oftast fungerade bra. Men utom röda ’hot pixels’ hade jag idag också problem med ’amp glow’, som yttrar sig som ett ljust band i ena bildkanten. För bilder av något ”snyggt” hade det varit ett stort problem, men för asteroidbilder kan jag ignorera det så länge. Även det är en effekt av varm kamera, men jag minns inte att jag råkat ut för det tidigare? [NOT: det kommer så sporadiskt på bilderna att det kanske i stället är slarv med reflexer från min pannlampa?] Den fula 2-minuters summabilden av fältet för nr 134 Sophrosyne ser ut så här

Sophrosyne ligger precis bredvid en ljusare stjärna, men på en förstoring går de att separera, så det bör fungera som förstabild. (Andrabilden måste dock komma inom en vecka!) Den andra asteroiden 76 Freia är jag ännu mer angelägen om, eftersom den är en av bara tre som jag saknar med nummer under 100. Den låg på lägre deklination, och går bara att observera i ”Saturnusluckan”. Jag fick vänta lite, men fick sen sju bra 30s-bilder. Freia är svag, men tydligt synlig, så det känns som det viktigaste med kvällen

På slutet försökte jag undersöka trädgränserna bättre, men det var ganska hopplöst med det lilla 200 mm synfältet eftersom jag oftast bara pekade in i träd. Jag tror dock att denna bild visar en lucka ner till deklination -6 grader där jag alltså också kan observera Saturnus vid -3 grader. Där är planeten nu inte förrän ca 01.40 (azimut 187 grader), men alltså vid 23-tiden precis när det 26/10 åter blir vintertid och 23 då plötsligt är 22.

Längre upp till vänster om detta fält, deklination -1 till +8  har jag delar av en grankant till vänster vid azimut ca 183 grader