Saturnus i teleskop

Det är tre år sen jag observerade Saturnus med SW200-teleskopet, och kvällens korta försök var mest för att få tidtabellen för den mindre trädlucka jag kan använda närmaste tiden. (Så småningom blir det en lite större lucka, men nu bara efter midnatt.) Omkring 21.10 kom planeten fram, och jag kunde med 100 gångers förstoring (10mm okular) se den mycket kantställda ringen och den stora månen Titan. Det påminde mycket om mina första teleskopobservationer av Saturnus för 60 år sedan (september 1965), för två Saturnusvarv sedan…

Sen fick jag ägna en lång stund åt att lista ut hur jag skulle koppla in kameran, eftersom det var så länge sen jag hade den stora kikaren igång. Det var förstås mycket enkelt när jag bara kom på det, men planeten hade nu 21.25 redan börjat komma in i träd igen. Så bildresultatet är klent. Här bara först en 20s-bild som visar planeten och stjärnorna i närheten. (Den 6 magnitudens stjärnan 24 Psc har ett Flamsteed-nummer, medan två 8 magnitudens stjärnor antingen var med i Hipparcossatellitens huvudprogram, HIP…, eller kom med i satellitens genommöntring av svagare stjärnor, TYC…).

På en 2s-bild ser man tydligare två ytterligare månar till vänster om planeten, Rhea och Thetys, medan skivan och ringen fortfarande är helt överecponerade.

Sen blev det inte mer denna kväll, men nu vet jag när jag ska vara beredd.