Fin kväll!

När vädret äntligen klarnade upp blev kvällen ovanligt fin, med Venus ovanför månen i väster. Jag trodde jag skulle behöva leta efter fri sikt, men det räckte att gå över vägen precis vid huset. Det var också precis lagom med 85mm-objektivet för att få med också Saturnus nere till höger.

För att inte överexponera månskäran är exponeringstiden här ovan bara 1/6 sekund, men upp till 1/2 sekund behåller månen sitt utseende

Vid 3 sekunder ser man också en del svagare stjärnor, medan jordskensdelen av månen fortfarande är tydlig. Trädet nere till höger visar den verkliga lodriktningen.

En 15s-bild av Saturnus är mycket överexponerad, men man ser stjärnorna tydligare, och kan märka hur Saturnus sedan ockultationen den 4/1 rört sig ett bra stycke från 83 Aqr. Men planeten kommer obönhörligt närmare solen, och försvinner snart för denna säsong.

Utom Venus och Saturnus fanns ju två ytterligare ljusa planeter på himlen, Jupiter vid Aldebaran

och Mars i en trevlig triangel med Tvillingarna Castor och Pollux

Jag bytte sen utrustning, dvs monterade kameran med ett 70-200mm teleobjektiv på den stora monteringen i trädgården. Målet var tre asteroider för svaga för 85mm-objektivet. Den första, 75 Eurydike fanns nära Jupiter, så jag började förstås med att sikta dit. En  200mm-bild visar fortfarande planeten nära tau Tauri, men den är precis vid slutet av sin retrograda oppositionsslinga, och kommer nu åter att börja röra sig åt vänster. Den gröna ”nebulosan” vid kappa Tauri är en reflex av Jupiter i det månglinsiga objektivet.

En detaljbild visar till synes tre månar, men man kan ana att den ljusaste är två som råkade stå tätt tillsammans

När jag sen började ta bilder mot Eurydike-fältet längre norrut märkte jag att det blev stjärnspår, och trodde först att monteringen rubbats ur läge. Jag tog många kortare exponeringar,  men förstod sen att det var drivningen som av okänd anledning ibland stängdes av. Kortexponeringarna blev bara drygt 3 minuter totalt, och jag borde framför allt ha insett att jag skulle ha behållit 200mm brännvidd. Jag hade ändrat till 135 mm för att säkert ha rätt stjärnfält, men med så liten riktningsändring från en säker startpunkt var det väldigt onödigt. Eurydike är nere på magnitud 14, och det är egentligen mest tur att den ändå verkar sticka ut tydligt.

Nästa småplanet var nr 120 Lachesis, som råkade finnas i samma fält som den stora stjärnhopen M37. Jag fortsatte med 135mm, och fattar inte att jag inte insåg att det särskilt i ett sådant vintergatsfält gällde att ha lång bränvidd. Med magnitud 13 är den ljus nog, men svår att skilja från svaga grannstjärnor.

Den tredje asteroiden fanns nära Mars på himlen, och en testbild ditåt visar igen hur svag Pollux verkar bredvid en fortfarande ljusstark Mars.

Asteroiden nr 90 Antiope finns nära kappa Gem, och trots att den också är neråt magnitud 14 syns den bra på en 4-minuters summabild.

För kvällen nöjde jag mig med detta, och hoppas nu på en snar repris.