Venus+Jupiter!
De två ljusaste planeterna skulle ju vara närmast varandra den 1 och 2 mars, och den första var det klart och fint. Planeterna kom så nära varandra att de fick plats i samma synfält i mitt “stora” SW200-teleskop, brännvidd 1000 mm. Redan innan det var mörkt kunde jag börja ta bilder, och i teleskopet avslöjas Jupiter direkt genom sina månar. De ganska osymmetriska strålmönstren kring Venus orsakas av en massa björksly i strålgången.
Senare var det en stund med fri sikt, och då dominerar den korsformiga diffraktionen på grund av sekundärspegelhållaren. Exponeringstiden är här 1,5 sekunder, jämfört med bara 1/6 sekund för förra bilden
Med 1000 mm brännvidd verkar ju planeterna inte alls nära varandra, men med vidvinkelobjektiv på kameran får man klart för sig vilken ovanlig kvällssyn detta var.
Mot söder dränkte månen vinterhimlens stjärnor, där till och med Sirius ser ganska beskedlig ut.
I teleskopet var månen ändå inte fullare än så här
Med 10 sekunder exponering och mörk himmel är Venus+Jupiter även i teleskopet en slående syn. (“Suddfläcken” bredvid Jupiter är en reflex av Venus i optiken och vice versa.)
Med kamera och “normalbrännvidd” (40 mm) blir intrycket mest så som man upplever det med ögat
Först när jag skulle gå in insåg jag att den bästa utsikten var från trädgården, test i morgon om vädret står sig…
Och det gjorde det åtminstone tillräckligt länge för att paret skulle synas igen, fast nu på andra ledden. (Venus har rört sig uppåt åt vänster och syns alltså nu ovanför Jupiter).
Med 85 mm brännvidd anar man Jupiters månar
På ett utsnitt ser vi att Ganymedes(J3, omloppstid 7,15d ) och Callisto(J4, omloppstid16,69d) ligger kvar i liknande lägen som den 1/3 medan Io(J1, omloppstid 1,78 d)) och Europa(J2, omloppstid 3,55 d) har rört sig så att de tycks ha bytt plats
Men som sagt, bästa utsikten var från trädgården
där de långsamt sjönk mot horisonten (men där molnstråk också kommer in ovanför till höger).
Som helhet alltså en fantastisk tur med klart väder båda dagarna, ibland vill det sig!