Förmörkelse bakom moln

Man ska aldrig säga att läget är hopplöst förrän det verkligen är kört… Molnen verkade kompakta, men när jag tittade ut 20.10 kring maximum för kvällens penumbrala månförmörkelse såg jag att månen faktiskt ibland tittade fram genom tunnare moln. Så jag skyndade mig ut med kamera plus 200mm teleobjektiv, slarvade med fokuseringen, men fick ett antal bilder. Det var inga helklara molnluckor, dvs det är svårt att för varje enskild bild säga säkert att inte molnen också påverkade. Alla utom de två första är tagna med samma exponering, dvs molnens genomskinlighet varierar kraftigt. Bilderna sammantaget visar i alla fall systematiskt samma försvagning av området nere till höger, just där förmörkelsen borde synas.

Ännu vid 21-tiden var det samma tjocka moln, men två bilder där saknar den tydliga skuggningen

Omkring 22.18 var det helklart, och en överexponerad (trots 20 gånger mindre exponering!) bild visar en normal fullmåne.

Intressant tillägg:

Redan i antiken fann man att sol- och månförmörkelser tenderade att upprepa sig efter 18 år och 10 eller 11 dygn (beroende på skottåren) och 8 timmar, den s.k Saros-cykeln. De 8 timmarna gör att förmörkelserna förskjuts 8 tidszoner västerut från en Saros till nästa, men efter tre cykler (54 år och ca 1 månad) är tiden på dagen ungefär densamma, och man kan känna igen särskilt månförmörkelserna. Jag har nu varit amatörastronom längre än dessa 54 år, och det slumpade sig faktiskt så att jag observerade den penumbrala månförmörkelsen även för tre cykler sedan, den 8 december 1965! Jag har kvar skanningar av ett par primitiva diabilder tagna med 57mm brännvidd, och med lite god vilja kan man faktiskt ana samma skuggning nere till höger på den högra bilden (nära maximal förmörkelse) jämfört med den vänstra tagen 1 1/2 timme tidigare.