Månen och Jupiter

Det klara vädret fortsatte, och månen lockade i väster.  I verkligheten filmade jag direkt (för att utnyttja tiden), men ett par kamerabilder efteråt ger en överblick. Jordskenet är svårare att se än i går, men finns där förstås

Filmbilderna av månen blev efter Autostakkert/Registax förvånansvärt bra. Jag ska inte trötta med en lång serie, utan väljer några exempel. Redan på kamerabilden lägger man märke till ett par stora kratrar under mitten av terminatorn

Det är Cyrillus och Theophilus (plus Catharina i skugga) väster om Mare Humorum, som här syns i imponerande detalj.

Standardvyn åt nordost (Atlas, Hercules, Endymion och Humboldthavet) visar åtminstone två små prickar(=kratrar) i Endymion

Där terminatorn passerar över Klarhetens eller Lugnets Hav ser man alla små höjdskillnader som dramatiska åsar

Det är nästan sista chansen att se de två stora kratrarna i sydost, Langrenus

och Petavius. Med ökande månfas kommer de att bli allt osynligare.

Månbilderna blev alltså bättre än förväntat, vilket man nog egentligen också kan säga om resultaten för Jupiter. (Först tyckte jag inte det, men efter nya reduktioner 13/5 ser det bättre ut). Först som vanligt en överexponerad bild utan Barlow för att visa månarna, som alla låg tillsammans i en lustig konfiguration

Bilderna med Barlow krävde ganska aggressiv bildbehandling men visar nu en hel del detaljer i molnen som bör gå att identifiera på andra bilder. På första bilden är tre månar med, och man ser att Callistos (J4) banplan lutar så pass att den är på väg att passera under planetens skiva.

Nästa bild är tagen med mindre synfält(=fler frames) och är lite skarpare

Kamerabilderna efteråt visar samma täta månkonfiguration

liksom planetens fortsatta vandring relativt stjärnorna