‘nästan’-månförmörkelse

En halvskuggeförmörkelse av månen är normalt ganska omärklig, men denna gång kom månen nästan precis in till kanten av kärnskuggan, så det kändes klart lönt  att observera. Vädret samarbetade också ‘nästan’, med bara tunna moln fram till klockan ett och klart vid maximum 01.45. Eftersom månen är så ljusstark är exponeringstiderna bara kring 1/1000 sekund, så jag bara hängde teleskopet (SW200) på monteringen utan att krångla med ström till motordrift. Före 23.30 var månen inte ens teoretiskt inne i halvskuggan, utan eventuella skuggningar beror bara på tunna moln. En lagom exponering är 1/2000 sekund, medan redan 1/1000 är för mycket

När himlen sedan väl klarnat upp (01.10) var förmörkelsen mycket påtaglig, exponering 1/2000 s

och 01.32 ännu mera så

Nära maximum är den övre månranden osynlig med standardexponeringen 1/2000 sekund

Med dubbla exponeringen(1/1000 sekund) kan den anas

men det krävs ytterligare en fördubbling till 1/500 sekund innan den blir tydlig

I kameran ser man alltså mycket tydligt hur mörk halvskuggan är, medan det visuella intrycket var av en ganska liten skuggning. Vårt öga är suveränt på att kunna uppfatta många olika ljusstyrkegrader samtidigt, men i detta fall till priset av en minskad upplevelse av förmörkelsen…

Eftersom klockan gick mot 02 orkade jag inte följa när förmörkelsen sedan minskade igen. Däremot kunde jag inte låta bli att sikta på Jupiter som krupit upp över trädtopparna. Utan teleskopdrivning gick det bara att kortexponera, men de fyra månarna och en 8:e magnitudens stjärna syns fint på 1/4 sekund med ISO-känsligheten ökad till 3200 (mot 100 för månbilderna).