Oplanerad astro-morgon
Gårdagskvällen var mulen och jag hade inte tänkt försöka observera förrän i morgon fredag (månen+Jupiter). När jag vaknade vid 6-tiden såg jag dock månsken genom fönstret och en nästan klar himmel, så det var bara att klä på sig och försöka utnyttja tillfället. Jag hade teleobjektivet på stativet, så jag började med 70 mm-bilder för att få med både månen och Jupiter. Månen lyser upp en massa dis, men man ser lätt de två huvudobjekten.
Jag märkte inte att jag missat ockultationen av eta Virginis, som man ser nära till höger om månen. Med 200 mm brännvidd syns stjärnan tydligare, här med 1/2 s exponering
Med 1/100 s i stället blir skäran mindre överexponerad, men man ser inte mycket detaljer
Jag insåg nu att jag även ville använda vidvinkligare optik, så jag bytte objektiv och satte kameran på iOptron-stativet. Jag märkte också hur mycket träden skymmer nerifrån trädgården
Från en bättre utsiktsplats får jag med Spica också
och (lite senare, med ännu mer vidvinkel) även Arkturus
Med 85 mm brännvidd och 4 s exponering ser vi åter Jupiter, månen och eta Virginis, och om man tittar noga även Ganymedes (J3) ovanför Jupiter
Månen i diset är dock för överexponerad för att det ska vara fint, och 1/4 s räcker
Hunnen så långt inser jag att både månen och Jupiter är i fritt läge sett från “kikarplatsen”, så jag lyfter ut stora teleskopet SW200 och sätter igång att filma månen. Att himlen ljusnat spelar ingen roll vid hög förstoring, men seeingen är mycket dålig. Det är ändå roligt att se ungefär samma terminatorområde som jag observerade för två veckor sedan, bara nu i “kvällssol” i stället för “morgonsol”.
Terminatorn från norr igen då, med Sinus Iridum och Harbinger-bergen belysta från andra hållet
Närmare den ljusa randen finns Aristarchus
innan vi är nere vid Kepler
Längre ner är Mare Humorum och Gassendi välplacerade
och sedan följer Hainzel och Schiller (jmf 10 nov!)
Nära “hornet” i söder är det svårt att urskilja detaljer
För att hitta Jupiter fick jag skippa Barlowlinsen, och tog då också en månbild som ger lite bättre överblick
Jupiter kan man överexponera för att se månarna tydligt
‘
men man kan också få både månar och skiva som här. Röda fläcken är tydlig, just förbi meridianpassage
Med Barlowlins blir det tydligare, även om som sagt seeingen är usel. Här en bild från 07.35 och en från 07.48, där man ser hur Io och Röda Fläcken flyttat sig
Med fullt synfält kan man få med alla tre månarna, som på denna bild från 07.42
I bästa fall kan en mer komplex reduktion få fram mer detaljer, men jag är nöjd med att kunna observera Jupiter igen. (Senast var det 4 maj, med avsevärt bättre resultat…)
Morgonen blev iaf både längre och intressantare än jag anade från början.