Snabba kamerabilder när det nu var klart

Klar och fin himmel, så jag satte kameran på iOptron-stativet och tog några 30s-exponeringar. Dels för att se om horisonten hade påverkats av en nyfallen gran (stormen Gorms verk), dels några av allmänt intresse. Här först en nästan missad Neptunus

Jag siktade bättre mot Uranus, men stativet glappade så att stjärnorna blev utdragna

Den ljusstarkaste asteroiden, nr 4 Vesta, har stått lågt under sin opposition, men nu efteråt går det bättre att få bilder

Nummer 15 Eunomia har jag följt bättre, och den börjar nu åter närma sig nedre vänstra hörnet av Pegasuskvadraten (gamma Peg).

Som ytterligare exempel på bilder med 85mm-objektivet har vi de nu ganska ljussvagas variablerna chi Cygni

och Mira. Nedanför till höger om Mira syns också spåret av en geostationär satellit. Denna står egentligen stilla relativt jordytan, medan kameran under 30 sekunder följer den övriga stjärnhimlens rörelse.

Intressant nog ser man på en bild tagen 36 minuter senare Mira i en ny grantopp, och nu med spåret av en annan geostationär satellit. (Att det inte är den på förra bilden framgår ju av att den inte står kvar vid samma gran…)

Med vidvinkelobjektiv kan man få lite mer översikt. I sydväst syns Svanen och Lyran, den förra nu mycket mer lik sitt smeknamn Norra Korset. Detta var nog de två stjärnbilder jag lärde mig allra först, just för att de var så väl synliga hela hösten 1964.

Det visade sig också att den fallna granen stått helt bakom björkarna i förgrunden, så någon ny horisontlinje blev det inte

däremot så glest (vintertid…) att man kan se mycket rakt igenom