Molnig himmel, men Saturnus siktad

Det var för mycket dismoln för att jag skulle dra ut kikaren och försöka hitta Lovejoy, så jag tog bara kameran på iOptron-stativet. Först en bild av Venus som närmat sig (och följande kvällar kommer att passera) stjärnan Mebsuta (= epsilon Geminorum). Diset i luften gör att Venus ser ut som en måne, men i denna skala (f=85mm) är den fortfarande lika liten som Mebsuta.

Sedan ville jag gärna se Saturnus, som några år nu aldrig kommer över träden sett från trädgården. Förut har det varit ett företag att hitta en fri utsikt åt söder, men efter kalhuggningen i vintras räcker det nu att gå en bit bort längs vägen. Först en liten bit, så börjar Skorpionen synas, med Saturnus ovanför. Bilden är tagen med samma 85mm objektiv som förra bilden, och diset kring Saturnus är tydligt.

Med 38mm brännvidd får man med stjärnbilden Vågen (Libra) också. Stjärnorna alfa och beta i Vågen räknades tidigare som Skorpionens långa klor, med namnen Zubenelgnubi (alfa) och Zubenelschemali (beta). Tittar man noga ser man också att alfa är dubbel.

Slutligen kan man gå hundra meter till längs vägen och få en ännu bättre horisont. Jag trodde att man skulle behöva gå ner till Vidöstern för att se Skorpionens röda huvudstjärna Antares, men på denna vidvinkelbild (f=17mm) glimmar den till i en ‘dal’ i skogskanten