Några timmar halvklart väder känns overkligt efter veckor av mulenhet…

Först försöker jag fotografera Venus tillsammans med Mars i väster, men det drar hela tiden förbi svarta moln. Bara ett av nio försök visar båda planeterna samtidigt. De kommer nu att närma sig varandra allt mer fram till en närpassage 22-23 feb.

Sedan letar jag upp komet Lovejoy med “stora” kikaren (SW200). En 30s-exponering visar bara en svag antydan till svans, men 10 bilder summerat visar en tydlig bred “bukett” uppåt i bilden. Molnen drog förbi här också, så jag försökte inte ens göra längre exponeringar.

Det är klart över Orionnebulosan, så jag slänger iväg en 30s-exponering som blir fin som vanligt

En 2-sekundersbild av Jupiter blir förstås grovt överexponerad, men visar de fyra månarna

Efter ett par timmars paus är det dags att i stället filma Jupiter när de två satelliterna Io och Europa passerar varandra.

En första bild (21.05) är tagen utan Barlow, så att man tydligt ser månarna. Det är Io(J1) och Europa(J2) som är på väg mot ett möte, som man direkt ser om man jämför med bilden ovan.

I fortsättningen filmar jag genom Barlowlins för lite bättre detaljer. Det roliga är att även Röda fläcken finns på skivan, så att man tydligt ser rotationen. Seeingen varierar, men man ser hur satelliterna och Röda Fläcken rör sig. Tiderna i UT.

Närpassagen var komplicerad, med Europa som först ockulterar Io (21.54-22.01) och sedan nästan samtidigt (21.57-22.05) kastar en skugga som förmörkar den. (Eftersom Jupiter är så nära sin opposition faller skuggan ungefär längs synriktningen så att ockultation och förmörkelse sker samtidigt). Seeingen var extra dålig under de kritiska minuterna, och man ser bara sammanfallande bilder av de två månarna.

(Om någon av de två övriga månarna hade varit i närheten hade man kunnat göra fotometriska observationer för att visa att det kombinerade ljuset faktiskt försvagades med 0,6 magnituder).

Jag avbröt observationerna när jag tydligt kunde se Europa komma fram till höger om Io