Månen tittar fram en stund mellan träden, och jag filmar genom SW200.
Tror att diset är tjockare än det verkar eftersom jag måste använda så långa exponeringstider (30-40ms i stället för under 10). I stället visade det sig att en ‘gain’-kontroll stått på 340 i stället för 6-700 som jag brukar använda, dvs det var mitt eget slarvfel…
Det blev alltså ganska mediokra bilder, men perfekt månfas för Aristarchus och Schröters dal
De många sprickorna i kanten av Mare Humorum syns tydligt, liksom den stora kratern Gassendi
Librationen lutade sydpolen mot oss, så området söder om Clavius är väl synligt. Den oregelbundna kratern Newton syns annars sällan.
Den största ‘svenska’ kratern Wargentin har inte riktigt blivit solbelyst ännu, i kanten av Schickard. I samma område ligger också den ovanligt ovala kratern Schiller.
