Slarvig uppföljning
När det var klart igen försökte jag förstås ungefär upprepa gårdagens asteroidobservationer, med den ändrade taktiken att för att minska driftfelet bara ta 15s-expoeringar. (Jag måste förstås försöka vrida monteringen i bättre läge också, med det är svårare, med igenrostade skruvar och mjuk mark). Jag tyckte det gick bra, men märker nu att jag för 102 Miriam både pekade fel och körde med dåligt fokus! Jag fokuserade ju på Jupiter, men det måste ha kommit någon slags glapp direkt. Redan den första kortexponeringen (1 s) är lite suddig
och sen är alla följande ännu sämre. Det jag vann på rundare bilder (med 15s i stället för 30) äts med råge upp av den dåliga fokuseringen..
De 21 exponeringarna för Miriam gav till slut en summabild med tydliga färger och ljusstyrkor för de ljusare stjärnorna, men med 45 Gem och Miriam otrevligt nära vänsterkanten av bilden
Den spännande frågan var om den svaga Miriam skulle synas. Detaljbilden visar lite förvånande fortfarande nästan lika avlånga stjärnbilder, och det är klart svårare att se Miriam. Den anas i alla fall på det nya stället och har klart lämnat gårdagens, så det får räknas som en godkänd observation av en ny asteroid på listan.
Sen var jag extra noga med att hitta rätt stjärnfält för Velleda och Tolosa, gjorde om centreringen på Jupiter och flytten av teleskopet, MEN kollade inte fokuseringen som snarast blev ännu sämre! Stjärnfältet visar igen mycket ofokuserade bilder, och i stället för som igår i högerkanten ligger asteroiderna nu nära överkanten av bilden. (Det är m.a.o. mycket oprecist att försöka vrida teleskopet med hjälp av skalorna i RA resp dec. Okej för 200mm-objektivet, men på gränsen här).
De båda asteroiderna är ännu svårare att urskilja än Miriam, men båda syns precis där de ska vara, och båda är försvunna från gårdagens läge, så jag tvekar inte på identifieringen.
När jag gick ut betydligt senare för att plocka in grejorna märkte jag att Norra Kronan var på väg upp. Jag kollade först med fältkikare att T CrB inte fått sitt utbrott än, och försökte sen peka ungefär där med teleskopet. Himlen var mycket upplyst, och jag var inte alls säker på att jag skulle få T i fältet, men ibland har man tur. Jämfört med de svaga asteroiderna är ju T kring magnitud 10 en ljus stjärna som syns tydligt på denna summa av fem 15s-exponeringar. Nu är alltså säsongen för T och R CrB igång igen, efter vinterpaus under himmelspolen.
