Teleskopövning
Den kalla vintern har gjort att jag helt undvikit den stora monteringen, eftersom jag vet hur besvärlig handkontrollen blir i kyla (och eftersom jag själv har svårt att hålla händer och fötter varma). Nu har dagarna varit milda, men det blir ändå minusgrader en kall natt. I alla fall, trots nästan fullmåne och ganska ful himmel hade jag bestämt mig att i alla fall testa lite teleskop-observationer. Jag har så småningom insett att min lilla Megrez-tub (360 mm f/5) ger ganska dåliga bilder, men jag försökte nu i alla fall använda den för ett par svaga asteroider.
För att hitta dem måste jag utgå från Jupiter, och en 1-sekundsexponering visar den lustiga månkonfigurationen
En 30s-exponering visar stjärnfältet omkring, där planeten nu inom en vecka vänder rörelsen tillbaka åt vänter
Vi kan igen lägga märke till den långperiodiska vaiabeln R Geminorum som på grund av sin låga yttemperatur ser orangefärgad ut. I övre bildkanten syns också en mycket rödare (kallare) stjärna.
Utgående från Jupiter flyttade jag telsekopet söderut i deklination för att komma till ett fält med asteroiden nr 102 Miriam. Monteringen stod inte längre korrekt injusterad, så även 30s-exponeringar gav avlånga bilder. En summa av nio exponeringar är alltså ganska ful men det går i alla fall att svagt urskilja asteroiden i fältet nära stjärnan 45 Geminorum.
Det blev mer komplicerat med nästa asteroid, nr 126 Velleda (som av en slump ligger precis bredvid nr 138 Tolosa). Dels tappade plötsligt tuben fokus (som ofta händer), så att jag fick gå tillbaka till Jupiter och fokusera om, och sen när jag åter flyttat tuben till rätt område slutade slutade mnteringens drivning att fungera. Jag orkade inte köra hela cykeln om igen, utan chansade och försökte kompensera lite på en höft. Det visade sig att jag vred för låmgt, men Velleda och Tollosa hamnade med lite tur i alla fall innaför bildkanten.
Objektivet visar som synes en stark (och osymmetrisk?) vinjettering, så jag fruktade att det skulle vara svårt att hitta asteroiderna även på en detaljförstoring. De är dock lite ljusstarkare än Miriam och syns faktiskt tydligt, så vad som behövs är bara en snar repris.
Till sist ville jag ha en bild av Uranus vid 13 och 14 Tau. Då var det nya problem med omfokusering av teleskopet efter omläggningmot väster. Här visade sig också monteringens felinställning ännu tydligare, som här på en 30s-bild av Plejaderna
En summa av två 15s-exponeringar ger en snyggare bild, och det blir intressant att nu följa Uranus vandring åt vänster förbi de två stjärnorna.
Det var lite kallt och besvärligt, men mycket tillfredsställande att se att grejorna går att använda iaf.