Asteroidpyssel

För de svaga asteroiderna 122 Gerda och 123 Brunhild (båda upptäckta samma natt, 31 juli 1872, av tysk-amerikanen C.H.F. Peters) tänkte jag i stället för 200mm-telet köra med Megrez-teleskopet (360mm f/5), men det var besvärligare än jag tänkt mig. Vädret var klart men kallfuktigt, och efter att ha lämnat teleskopet ute ett par timmar var objektivet först alldeles igenimmat. Det fixar man lätt med en hårtork, men när jag sen skulle fokusera mot Jupiter märkte jag att fokusratten glappade så att jag måste hjälpa till med handkraft. Också drivningen var kitslig med låsningen, för Jupiter ena stunden OK

och andra med klar drift i rektascension. Mellan bilderna har jag ändrat kamerans orientering, men alltså inte så mycket som jag bort för att få norr uppåt. Vi ser i alla fall att Jupiter nu ligger väl till vänster om tau Tauri

En detalj av en kortexponering visar sen att månarna Europa och Ganymedes råkade ligga så nära varandra att de bara till nöds går att separera.

Sen gav jag mig på asteroiden 122 Gerda, som jag skulle hitta via gamma Geminorum. Denna låg fortfarande kvar i en trädtopp, men Gerda-fältet var fritt. Jag visste inte förrän nu efteråt om jag hade hittat rätt, men det hade jag alltså. En 4 minuters summabild visar  ett vintergatsfält med ett myller av stjärnor, och Gerda blir inte tydlig förrän på ett litet detaljutsnitt. Där ser man också att dåligt fokus och dålig följning gör slutresultatet ganska sekunda, dvs en skarp 200mm-bild hade kanske fungerat lika bra?

På väg mot fältet för Brunhild passade jag på att sikta mot Praesepe, där jag visste att nr 135 Hertha (även den f.ö. upptäckt av samme Peters 1874) skulle finnas. Den höll precis på att gå in i en grantopp, och jag fick bara tre dåliga 30s-bilder. Jag är osäker på exakt vilken ljusprick som är Hertha, men ska förstås försöka få en bättre andrabild.

Kometen nr 29 Schwassmann-Wachmann är berömd för att med ojämna intervall öka sin ljusstyrka med över en faktor hundra. Den ligger nu i riktning mot stjärnan omikron Leonis, så jag trodde det skulle vara lätt att ta några bilder. Men eftersom jag inte utgick från någon ljusare stjärna identifierade jag fel, och siktade på xi Leonis i stället, så det blev inget med det denna gång…

Sen skulle jag via Regulus leta upp dels Brunhild och dels nr 108 Hecuba, men tog dem i fel ordning, så att Brunhild hann försvinna. Hecubafältet var i alla fall det rätta, och Hecuba ljusstarkare än de andra två, så här var det inga problem med identifieringen.

Jag märkte trädproblemet, och försökte vinna tid genom att gå från Hecuba till Brunhild direkt, men det visade sig att jag hamnade flera grader fel. Den lustiga V-asterismen skulle ha legat till vänster i fältet, med Brunhild till höger, men då alltså redan dold i granen.

Min trädfyllda horisont är ett (bokstavligen) växande problem, och det gäller att planera så att man observerar i luckorna. Jag hoppas på en snar repris.