Bäst att passa på

Med lika milt och myggfritt väder som den 1/5  skyndade jag mig att ta andrabilder av de fem asteroider jag då observerade. Jag hade insett finessen att köra med lågt ISO-värde (400) på ljus himmel, men ökade nu exponeringstiden till 60 sekunder. Det är smått magiskt att märka hur den lilla kameran (EOS60 med 85mm f/4 objektiv) på en minut kan plocka fram stjärnor av 10 eller 11 magnituden, när jag med blotta ögat bara såg  en grå himmel där de svagast synliga stjärnorna var minst 1000 gånger(!)  starkare än så.

Himlen hade en del disstråk, mot Värnamo upplysta av stadens ljus, men annars osynliga. I det mest kritiska fältet med 110 Lydia hade jag tur, när asteroiden visade sig hamna precis ovanför molnen vid 2 Librae.

Jämförelsebilden visar den tydliga retrograda rörelsen efter en opposition den 26/4

Även i Lejonet gav diset (färgade) haloer kring de ljusaste stjärnorna. Fältet är på väg att försvinna in i ett träd till höger, men både 129 Antigone och 349 Dembowska är väl synliga på detaljförstoringar

Dembowska var i opposition redan 25/2 och har här åter börjat röra sig i direkt led.

Ungefär detsamma gäller för 129 Antigone, som hade sin opposition 29/2.

En av tre bilder mot 354 Eleonora var av sämre kvlitet, så summabilden är fulare än den borde. Eleonora syns dock tydligt, i direkt rörelse efter en opposition redan i januari.

Till sist har vi då Pallas, som är så ljusstark (magnitud 9,0) att det går bra med ett lite större utsnitt kring beta Herculis. Pallas gör en vid retrograd ögla inför oppositionen den 19/5, långt ovanför ekliptikaplanet.

Norra Kronan såg ut som vanligt

med T fortsatt kring magnitud 10

Sen tog jag också ett par bilder av den uppgående Svanen, där chi Cygni nu är på väg uppåt i ljusstyrka efter ett minimum i januari. På en bild vriden till mer ”vanlig” orientering syns den under eta Cygni, tydligt röd.