Farväl till Venus

Venus har succesivt blivit allt svårare att se på kvällarna, och efter sommarsolståndet blir den i praktiken osynlig. Medan månen pekade ut den ville jag ta några bilder, med hopp om att också Mars skulle synas. Den bästa kvällen (21/6) var molnen tjocka, och även denna kväll var långt från optimal. Jag hade som vanligt felbedömt trädhorisontens höjd, och fick  stressa med fokuseringen för att hinna ta några bilder. Jag observerar som tur var från ett öppet fält där jag lätt kunde gå hit och dit för att få Venus i en trädlucka. Månen och Venus var alltså inget problem

men det intressanta var om även Mars skulle gå att se. Himlen är överexponerad redan på 1/10 sekund, och Mars går inte att urskilja. En minut senare, med lite kortare exponering syns dock Mars precis  (när man vet var den ska finnas i förhållande tilll månen och Venus…)

Sen fick jag flytta mig för att få Venus i nästa trädlucka, så Mars flyttar med i förhållande till sin stora gran

Två minuter senare är Venus borta, men Mars anas lite tydligare när 1/10 sekund inte är så stor överexponering längre

Efter 5 minuter var både Venus och Mars borta, så jag får tacka turen att jag inte var 5 minuter för sen att ta mig ner till observationsfältet. Men med tanke på besvärliga mygg och knott var det kanske precis optimalt att inte behöva vara ute längre än nödvändigt…